Internationellt|Obestånd inom EU

Felmeddelande

Warning: Invalid argument supplied for foreach() i ackordscentralen_breadcrumb() (rad 194 av /srv/www/htdocs/sites/all/themes/ackordscentralen/template.php).

Det behövs mer samarbete kring obestånd i EU

Olika nationella regler kring obestånd skapar konflikter och oreda när internationella bolag blir insolventa. Därför krävs en harmonisering av EU:s regler. Det konstaterade Ackordscentralens vd Mikael Kubu och Marc Udink, chef för den internationella insolvensorganisationen Insol Europe, när de träffades i Haag.

EU:s lagstiftning erbjuder i sig inget samarbete alls mellan aktörer i olika länder när ett bolag hamnar på obestånd. Lagen säger inte hur vi ska samarbeta och kommunicera med kollegor i andra länder, säger Marc Udink på sitt kontor i nederländska Haag.

Han är advokat och specialist på obestånd och rekonstruktion, och generalsekreterare för Insol Europe, världens äldsta internationella organisation som arbetar med insolvensfrågor.

I dagsläget säger EU:s insolvensförordning att obeståndsförfarandet i ett bolag med verksamhet i flera länder ska beslutas i den medlemsstat där bolaget har sina huvudsakliga intressen. På så sätt får man en huvudprocess och en eller flera sekundära processer. Tanken är sedan att aktörer som likvidatorer, domare och advokater i dessa olika processer ska samarbeta. Det fungerar dock sällan i praktiken.

Problemet är att EU:s insolvenslag inte tar inte upp hur samarbetet ska gå till och det finns inte heller något krav på att samarbete faktiskt ska äga rum.

Stökiga rekonstruktioner

–EU-lagstiftningen säger att domare kan samarbeta. Inte att de ska samarbeta. Och man måste inse att domare, de lämnar normalt inte ens sina kontor. Ännu mindre samarbetar de, säger Marc Udink och tillägger att skillnader i olika länders lagstiftning gör att rekonstruktioner kan bli väldigt stökiga om bolaget har kopplingar till flera länder. Han tar upp ett exempel med en aktuell konkurs där företaget hade verksamhet i både Frankrike och Belgien. Advokaterna har nu bråkat i ett och ett halvt år kring en eventuell försäljning av företaget.

Udink tycker att EU dels borde ställa riktiga krav på samarbete men också förklara hur det ska gå till, i linje med de praktiska riktlinjer som INSOL Europe har utvecklat. Udink var en av initiativtagarna när man 2006 tog fram de så kallade CoCo-guidelines. De är riktlinjer för samarbete som aktörer som jobbar med obestånd i olika länder kan luta sig emot när EU:s förordning brister i frågan om hur insolvenssamarbete över gränserna ska gå till. Udink anser också att EU borde införa ett så kallat följa eller förklarasystem, där man antingen följer riktlinjerna eller förklarar varför man gör på ett annat sätt.

Ackordscentralens VD Mikael Kubu håller med om att skillnader i nationell lagstiftning i kombination med bristen på gemensamma EU-regler vållar problem.

–Alla västländer har sina traditioner när det gäller insolvenslagar och alla tycker att det egna systemet är det rätta, förklarar han.

Forum shopping

Ett annat problem i EU:s förordning grundar sig på uppdelningen i ett huvudförfarande och sekundära förfaranden. Det kan vara svårt att avgöra i vilket land ett företags huvudsakliga intresse finns. VD och ledning kan sitta i ett land, största ägarna i ett annat och tillverkningen kan ske i ett tredje, något som kan leda till långdragna konflikter som måste lösas i domstol. Bristen på gemensamma regler har också gynnat så kallad forum shopping. (Läs professor Dotevalls artikel på sidan 8). Det innebär att man försöker få till stånd ett huvudförfarande i en jurisdiktion där resultatet av en rekonstruktion eller sanering blir mest fördelaktig, även om det huvudsakliga intresset ligger i ett helt annat land.

–Samtidigt borde kreditinstitut och försäkringsbolag, som idag inte omfattas av EU:s insolvenslagstiftning, inkluderas, tillägger Marc Udink.

Detta är alla problem som är vanligt förekommande eftersom de flesta företagen med mer än 50 anställda idag har någon internationell koppling. Därför är det viktigt att komma tillrätta med frågan och ta fram mer enhetliga regler.

Marc Udink och Mikael Kubu

Nya regler på gång

Behovet av tydligare regler i EU har också uppmärksammats av Europaparlamentet. Utskottet för rättsliga frågor har nyligen påpekat att skillnader i insolvenslagstiftning i olika medlemsländer hämmar konkurrensen och det kan vara ett hinder för en framgångsrik omstrukturering eller sanering av företag. Europaparlamentet har också uppmanat EU-kommissionen att göra en utvärdering av den ursprungliga insolvensförordningen från år 2000. Kommissionen har svarat med att nyligen lägga ut en upphandling för att anlita någon att skriva en rapport på området som sannolikt kommer att publiceras nästa år.

Harmonisera proceduren, inte lagen

Varken Marc Udink eller Mikael Kubu tror dock att det är realistiskt att förvänta sig en fullständig harmonisering av insolvensreglerna i EU, även om man nu börjar se över reglerna. Skillnaderna mellan medlemsländerna är för stora.

–Det kanske kunde fungera i Skandinavien, eller med gemensamma regler i Tyskland och Nederländerna. Men inte med England och Frankrike, eller Italien, menar Udink.

–Jag tror inte vi kommer att se en och samma insolvenslag i hela EU under min livstid, säger Kubu.

Men även om olika nationella regler kring insolvens består så tror båda att det är möjligt att harmonisera proceduren kring hur man arbetar med obestånd. Det vill säga hur man praktiskt löser konflikter och hur man samarbetar över EUs nationsgränser när ett internationellt bolag går i konkurs eller behöver rekonstrueras. Det kommer dock att ta tid eftersom det inte bara finns stora skillnader i länders lagstiftning utan också olikheter i traditionen hur man löser obeståndsproblem. Marc Udink tar upp de forna östländerna som ofta har importerat västs lagar på insolvensområdet.

–Vi ska komma ihåg att Östeuropa inte ens har en tradition av ägande. De kan ha en toppmodern insolvenslagstiftning men de använder den inte, de löser dessa frågor på sitt egna sätt. Det tar tid att jobba fram en harmonisering. Det bästa systemet garanterar inte succé, det är folket som jobbar med det som får det att fungera, förklarar han.

Marc Udink ser fördelar med att inte harmonisera reglerna i sig utan bara sättet i hur man arbetar för att lösa obeståndsfrågor över gränserna. Det handlar om att fokusera på formell lagstiftning och inte den materiella delen av lagen. Det behövs utrymme för tolkningar menar han och riktlinjer ger en viss flexibilitet. Däremot hoppas han att riktlinjerna ska få rötter i lagen.

–Det kan ske genom att man i lagtexten skriver något i stil med att organsationer kan tillhandahålla riktlinjer eller att man rekommenderas att följa riktlinjer, som de INSOL Europe har utvecklat, säger han.

Det förutsätter dock att bolagsrepresentanter, jurister, domare och andra aktörer i primära och sekundära obeståndsprocesser, samarbetar med kollegor i andra länder. Och då måste EU ställa krav på samarbete. I praktiken är det egentligen bara ett ord i lagen som då behöver bytas ut konstaterar Marc Udink och Mikael Kubu. Ett kan borde bytas mot ett ska.

4-ac_knapp_kontakta-oss.png