Analysgrupp

Ackordscentralen har 7 interna analysgrupper där man håller sig uppdaterad kring senaste rättsfall och ny lagstiftning inom olika rättsområden. Kunskapen som sprids genom analysgrupperna ger medarbetarna extra kompetens för att kunna bistå sina klienter på bästa möjliga sätt. Först ut att presenteras är Återvinning och sakrätt som leds av Stefan Skeppstedt vid Ackordscentralen Väst i Göteborg.

Berätta om hur analysgruppen Återvinning och sakrätt arbetar.
- I vår analysgrupp tar vi upp och diskuterar olika rättsfall inom vårt analysområde. Efter diskussion skriver vi ner vår analys, och en kortare sammanfattning av rättsfallet. Detta publiceras sedan på vårt intranät, och presenteras även i samband med våra erfarenhetsutbyten mellan kontoren. Genom att många är engagerade kan vi fånga upp rättsfall och andra frågor, som kan missas i de etablerade nyhetskanalerna avseende juridik.

Kan du ge några exempel på vad som ryms inom Återvinning och sakrätt?
- Återvinning är frågor som regleras i konkurslagen. Oftast är den någon som fått betalt efter att bolaget kommit på obestånd. Det kan också vara andra transaktioner som en konkursförvaltare kan underkänna efter konkursen. Sakrätten behandlar främst hur olika transaktioner mellan två parter står sig i förhållande till tredje part, någon av parternas fordringsägare.

Vad bidrar dessa analysgrupper med i ert dagliga arbete?
- Att i en tvist kunna prestera ett domstolsavgörande, eller en artikel från en rättsvetare, kan i en process ofta vara skillnaden mellan vinst och förlust. Ett gott rättsligt stöd för allt vad vi gör, minskar också givetvis risken för felbedömningar.

Vad är det senaste och mest intressanta som hänt inom ert område?
- Återvinningsreglerna är av mycket stor vikt både i vår rådgivning ut mot kunder, men också i våra konkurser och företagsrekonstruktioner. Lagstiftningen har sett likadan ut i många år, men är så pass svår att tolka, att det ständigt kommer nya rättsfall som hjälper oss att förstå lagstiftarens mening.

- Vid senaste mötet diskuterade vi två nya rättsfall från Högsta domstolen. Ett från i mars 2019, som gäller frågan om ett bolag kan anses vara på obestånd, även om det har tvistiga fordringar, egendom utomlands, och aktier i fåmansbolag. Det andra målet är från juni 2019, och gäller om betalningar av andra än gäldenärens egna skulder kan återvinnas i en konkurs.

 

Text: Anette Norling

Ur Ackordscentralen Nyheter nr 3 2019

 

Vad kommer nya EU-direktivet att innebära i praktiken?

TMA Sweden (Turnaround Management Association) höll ett seminarium den 12 september 2019 om EU-direktivet om förebyggande rekonstruktion med mera. Ett 30-tal deltagare lyssnade på Johan Klefbäck, ansvarig på justitiedepartementet för implementeringen av direktivet, advokaten Lars-Henrik Andersson, Cirio Advokatbyrå, och bankjuristen Joseph Zamani från Svenska Handelsbanken.

Johan Klefbäck redogjorde för huvuddragen i direktivet, som antogs av EU den 20 juni 2019 och som enligt huvudregeln måste implementeras i svensk lagstiftning senast under juni 2021, dock med en möjlighet till en förlängning till juni 2022. Det närmaste som kommer hända är att regeringen sannolikt kommer med sitt kommittédirektiv redan under vecka 38 och att en utredning kommer tillsättas.

Ändringar i lagen om företagsrekonstruktion
Lars-Henrik Andersson spekulerade i att direktivet torde komma implementeras i svensk rätt genom ändringar i lagen om företagsrekonstruktion och att det således inte kommer bli någon ny särskild lag. Han trodde vidare att inledningsgrunden för att påkalla ett rekonstruktionsförfarande sannolikt redan överensstämmer med svensk rätt. När det gäller verkställighetsförbudet eller ”stay”, som är det engelska uttrycket i direktivet, kände han sig relativt säker på att Sverige inte kommer anamma möjligheten i direktivet att få till stånd enskilda sådana, utan att det generella, som gäller i dag, även kommer råda framdeles. Slutligen uttryckte han förhoppningar om att Sverige kommer införa möjligheten att dela in borgenärerna i flera klasser än prioriterade och oprioriterade, vilket öppnar för flera spännande sätt att rekonstruera bolag.

Behörighetskrav på rekonstruktörer
Joseph Zamani ägnade stor tid för att belysa vikten av att det ska finnas behörighetskrav på de som förordnas som rekonstruktörer samt att det bör finnas ett krav på att borgenärerna tillfrågas innan rätten utser en sådan. Han tyckte vidare att rekonstruktörerna, i likhet med vad som gäller för konkursförvaltare, borde stå under tillsyn av något offentligt organ. Joseph Zamani förkastade möjligheten enligt direktivet att inleda ett förfarande utan att en rekonstruktör förordnas och pläderade för att en sådan alltid måste utses. Slutligen uttryckte han en oro för bestämmelserna om klassöverskridande eller så kallade ”cram-down”, vilka under vissa förutsättningar kan innebära att oprioriterade borgenärer kan tvinga prioriterade till vissa eftergifter och att detta kan påverka bankernas kreditgivning.

 

Text: Hans Ödén

Ur Ackordscentralen Nyheter nr 3 2019

Insolvensrättslig ordlista

Tycker du att den insolvensrättsliga terminologin är svår att förstå? Vi har samlat de vanligaste orden här för att underlätta för dig.

Får man häva avtal vid rekonstruktion?

Ger en ipso facto-klausul en part rätt att häva ett avtal om motparten inleder företagsrekonstruktion? Det råder delade meningar om sådana klausuler verkligen är giltiga. När det nya EU-direktivet om rekonstruktion och insolvens träder i kraft kommer dessa klausuler dock att förbjudas.

Normalt sett har en part rätt att häva ett avtal om motparten gjort sig skyldig till väsentligt avtalsbrott. Men enligt 2 kap. 20 § LFR har en borgenär inte rätt att häva avtal med gäldenär som inlett företagsrekonstruktion om hävningsgrunden har uppkommit dessförinnan. I vissa avtal skrivs det emellertid in en så kallad ipso facto-klausul, som anger att en part har rätt att häva ett avtal om den andre parten inleder ett rekonstruktionsförfarande.

I dagsläget råder det delade meningar om dessa klausuler är giltiga eller inte. Den förhärskade ståndpunkten är emellertid att de inte är giltiga, vilket till exempel går att läsa i Lagen om företagsrekonstruktion : en kommentar, av Trygve Hellners och Mikael Mellqvist.

Lucka i lagen
Det finns emellertid en lucka i lagen som medför att en motpart har rätt att häva ett avtal på grund av ett uppkommet dröjsmål om hävningsförklaringen avges efter det att ansökan ingivits men före beslutet om företagsrekonstruktion. Denna lucka ville Entreprenörskapsutredningen från 2016 täppa till och föreslog att en så kallad ipso facto-klausul, som ger motparten rätt att häva avtalet om gäldenären ansöker om rekonstruktion, inte kan göras gällande mot gäldenären från och med ansökan om företagsrekonstruktion.

Före detta justitieråd Gertrud Lennander skrev redan i början på 1990-talet i Juridisk tidskrift att ipso facto-klausuler borde förbjudas. Hennes synpunkter var en del i Insolvensutredningen som arbetade med förslaget till den första lagen om företagsrekonstruktion

- Jag ställer mig fortfarande bakom detta, säger Gertrud Lennander.

Ipso facto-klausuler ogiltiga enligt nya EU-direktivet
Snart behöver emellertid ingen tveka vad som gäller för ipso facto-klausuler. I det nya EU-direktivet om rekonstruktion och insolvens (EU) 2019/1023, står det i artikel 7 punkt 5 att dessa klausuler ska förbjudas. Markus Ehrenpil, doktorand med fokus på rekonstruktion vid Juridiska institutionen på Uppsala universitet, välkomnar direktivet.

- Den förhärskande meningen är att ipso facto-klausuler är overksamma även vid företagsrekonstruktion enligt svensk rätt. Direktivet blir på så sätt bara ett förtydligande av vad som förmodligen redan gäller, men ett klargörande är välkommet, säger Markus Ehrenpihl.

Även Ackordscentralens vd Mikael Kubu välkomnar direktivet.

- I dagsläget är ipso facto-klausuler inskrivna i alla standardavtal. Förbudet mot ipso facto-klausuler kommer därmed att förenkla arbetet för rekonstruktörerna, säger Mikael Kubu.

- Många vet inte heller hur de ska tolka sådana här klausuler, vilket kan bidra till att de undviker formella rekonstruktioner.

EU-direktiv (EU) 2019/1023, artikel 7 punkt 5
Medlemsstaterna ska säkerställa att borgenärer inte tillåts hålla inne en prestation eller avsluta, påskynda eller på annat sätt ändra kontrakt med återstående skyldigheter till nackdel för gäldenären med stöd av en kontraktsklausul som ger rätt till sådana åtgärder, endast på grundval av

  1. a) en ansökan om inledande av ett förfarande för förebyggande rekonstruktion,
  2. b) en ansökan om avbrytande av enskilda verkställighetsåtgärder,
  3. c) att ett förfarande för förebyggande rekonstruktion inleds, eller
  4. d) att ett avbrytande av enskilda verkställighetsåtgärder som sådant beviljas.

Lagstiftaren har på sig till juni 2021 att implementera de lagändringar som enligt EU-direktivet krävs.

Text: Anette Norling

Ur Ackordscentralen Nyheter nr 3 2019

Lär känna våra rekonstruktörer

Våra rekonstruktörer ger råd, driver processen och ser till att reglerna för rekonstruktionen följs och hanteras rätt. Klicka här för att se vilka vi är.

Skilj mellan avräkning och kvittning

Vad ligger till grund för Skatteverkets beslut kring avräkning och kvittning vid företagsrekonstruktioner? Svar: bestämmelser i flera lagar, där skatteförfarandelagen har en särställning.

Micael Zingmark, rättslig expert på Skatteverkets rättsavdelning, får ibland frågor om hur verkets praxis ser ut vid företagsrekonstruktioner där staten finns med som borgenär. Hur fungerar regelverket kring avräkning och kvittning? Finns det risk för att statens agerande försvårar det övergripande genomförandet av en rekonstruktion?

- Vi tycker att det befintliga lagstödet är tydligt, men vi är medvetna om att reglerna kan verka snåriga. Ett av skälen är att det handlar om bestämmelser i flera lagar. Ibland gäller det avräkning inom skattekontot, ibland om avräkning enligt avräkningslagen och ibland om kvittning enligt lagen om företagsrekonstruktion. Ibland handlar det i stället om kvittning med stöd av allmänna principer. I den allmänna debatten är det inte ovanligt att alltihop kallas för ”kvittning”, men det ska alltså skiljas från ”avräkning”, framhåller Micael Zingmark.

Vilka är nyckelbestämmelserna i dessa sammanhang?
- Den lag som har en särställning när det gäller skatter är skatteförfarandelagen, SFL. År 2008 kom det en dom från kammarrätten i Stockholm som har blivit vägledande på området. Om det under en rekonstruktion har uppkommit mervärdesskatt som företaget ska få tillbaka har Skatteverket rätt att göra en avräkning mot gamla skattekontoskulder. Om SFL inte kan tillämpas ska det i andra hand göras en avräkning av skattekontoöverskottet enligt avräkningslagen, AvrL. Om det även efter detta finns ett överskott på skattekontot kan det bli aktuellt med kvittning. Situationer då både avräkning och kvittning kan aktualiseras är till exempel vid skuldsanering, konkurs eller företagsrekonstruktion.

Kan du ge ett exempel?
- Ja, låt säga att vi har ett rekonstruktionsbolag som i sin ryggsäck har gamla skatteskulder till staten. Om det då visar sig att bolaget får tillbaka kanske 100 000 kronor i form av moms som dyker upp som en tillgång på skattekontot kanske bolaget och rekonstruktören tänker att ”vad bra, nu underlättas rekonstruktionen”. Men med största sannolikhet kommer pengarna i stället att gå till Skatteverket. Det är ett exempel på hur avräkningsregeln i skatteförfarandelagen fungerar.

Stämmer det att staten kan kvitta ett överskott på skattekontot mot en utbetald lönegaranti?
- Ja, Skatteverket har samma rätt som andra borgenärer att tillämpa kvittningsmöjligheterna i lagen om företagsrekonstruktion. I likhet med vad som gäller vid konkurs kan Skatteverket kvitta gäldenärens fordran på utbetalning av ett överskott på skattekontot mot till exempel en regressfordran på utbetald lönegaranti. Förutsättningen är att både statens regressfordran och gäldenärens fordran på återbetalning av skatt har uppkommit före ansökan om rekonstruktion.

I vilken grad finns det risk för godtycklighet i Skatteverkets bedömningar kring avräkning och kvittning?
- Lika fall ska behandlas lika, oavsett var i landet du bor eller vilken typ av företag du driver. Jag känner knappt till något ärende där vi har fått kritik för våra beslut efter det att vi fick domstolspraxis. Från Skatteverkets sida tycker vi nog att våra riktlinjer är heltäckande och tydliga. Totalt har vi 30–40 handläggare inom det här området, främst i Stockholm, Göteborg och Malmö, plus experter och specialister på rättsavdelningen. På vår hemsida finns den vägledning som vi förmedlar till våra handläggare och andra intresserade.

Text: Lena Lidberg
Foto: Skatteverket

Ur Ackordscentralen Nyheter nr 3 2019

Insolvensrättslig litteratur i Ackordscentralens skriftserie

Stiftelsen Ackordscentralen och Norstedts Juridik ger gemensamt ut insolvensrättslig litteratur i Ackordscentralens Skriftserie, för att skapa ytterligare en plattform för utgivning av högkvalitativ litteratur inom kredit- och obeståndsrätt. Hittills har det utkommit sex böcker, och det ligger fler i pipeline. Läs mer om böckerna här.

Bolag i rekonstruktion diskrimineras vid offentlig upphandling

Regeringen anser att företag ska ha rätt till en andra chans. Men företag som genomgått en rekonstruktion missgynnas ofta i offentliga upphandlingar på grund av lägre kreditbetyg.

I Entreprenörskapsutredningen som presenterades 2016 påtalas problematiken att företag som varit föremål för rekonstruktion i princip utesluts från offentliga upphandlingar. Detta på grund av att offentliga upphandlare i många fall använder ratingnivåer som ett skallkrav, och ett företag som har genomgått en rekonstruktion får som regel alltid ett lägre kreditbetyg. Och ett företag som är under pågående rekonstruktion har inte ens rätt, enligt lag, att delta i upphandlingen vilket försvårar möjligheten till en andra chans. Utan nya uppdrag minskar chansen att överleva.

Gustav Hammargren som är upphandlingsjurist vid Upphandlingsmyndigheten bekräftar att det förekommer krav på kreditrating vid vissa upphandlingar, men enligt honom långt ifrån alla.

- Det är inte obligatoriskt att ställa ett sådant krav. Det skiljer sig åt mellan olika sektorer, och även mellan olika upphandlande myndigheter, säger Gustav Hammargren.

Offentlig sektor får utesluta rekonstruerade företag
Offentlig sektor vill oftast inte teckna kontrakt med företag som har ekonomiska svårigheter eftersom de av lag inte får ta några större ekonomiska risker. Och enligt bestämmelserna i 13 kap LOU får en myndighet utesluta en leverantör som är föremål för insolvensförfarande eller har ingått ackordsuppgörelse.

- Bestämmelserna om uteslutning har blivit mer rigorösa med de nya upphandlingsbestämmelserna som trädde i kraft 2017, säger Ellen Hausel Heldahl, jurist och expert på offentlig upphandling, på Svenskt Näringsliv.

Ett företag som uteslutits från en offentlig upphandling har emellertid rätt att ”tvätta rent” missförhållandena enligt 13 kap 5 §. Av direktiven framgår att uteslutningen max får göras under tre år för de fakultativa uteslutningsrunderna och fem år för de obligatoriska uteslutningsgrunderna. Denna tidsfrist har dock inte införts i svensk lag, något som både Svenskt Näringsliv och EU-kommission har påtalat för regeringen. Regeringen har sagt att de avser att återkomma med ändringar i LOU.

Rating ett stort problem för företag
Att företagen anser att rating är ett problem, syns i den enkät som Svenskt Näringsliv skickade ut i april i år. Av de cirka 1 600 tillfrågade företagen svarade ungefär en tredjedel att de anser att kraven i offentliga upphandlingar är för högt ställda och inte möjliga att uppnå. Här ryms bland annat kravet på rating.

På UC, som tillhandahåller kreditvärderingstjänster, väljer man att inte ens riskklassa företag som genomgått rekonstruktion, de första två åren efter rekonstruktionen. De informerar istället om att bolaget har rekonstruerats, så får banker och intressenter fatta beslut utifrån den informationen om de vill göra affärer med kunden eller inte.

- Även om bolaget visat att det klarat av en rekonstruktion så är risken statistiskt sett högre i den här gruppen av företag. Efter två år kan bolaget eventuellt prognostiseras och hamnar principiellt i riskklass 1–2*, men under vissa omständigheter kan företaget vara utan riskklass i upp till fem år, säger Richard Damberg, utbildningsansvarig på UC.

En upphandlande myndighet får dock inte utesluta en anbudsgivare enbart på grundval av omdömet från ett kreditvärderingsföretag. Den måste också göra en individuell bedömning av anbudsgivarens ekonomiska förhållanden. Det slog Förvaltningsrätten i Göteborg fast i en dom 2016. Exakt vilka krav som ställs i en upphandling är upp till den upphandlande myndigheten att avgöra, men kraven måste självklart följa de grundläggande principerna**. Om den upphandlande myndigheten väljer att ha med krav på omsättning eller rating kan det vara bra för leverantören att känna till att det finns vägar att kringgå detta.

- Det är svårt att inte missgynna företag som är i rekonstruktionsfas. Men de kan finnas med som underleverantörer eller så kan de åberopa andra företags kapacitet, till exempel ekonomisk eller finansiell ställning enligt bestämmelserna i 14 kap 6 §, säger Ellen Hausel Heldahl.

 

* Riskklassen visar vilken risk företaget löper att hamna på obestånd inom ett år. Riskklass 5 utgör lägsta risk och Riskklass 1 högsta risk. Källa: uc.se

** De grundläggande principerna inom LOU utgörs av: icke-diskriminering, likabehandling, proportionalitet, öppenhet samt ömsesidigt erkännande. Källa: upphandlingsmyndigheten.se

 

Text: Anette Norling

Ur Ackordscentralen Nyheter nr 3 2019

 

Vad kostar en rekonstruktion?

Även om tiden är knapp finns det några saker du ska tänka på innan du väljer rekonstruktör. Priset är exempelvis bra att veta. Vid vår första kostnadsfria genomgång ser vi igenom företagets situation och ger dig en uppfattning om priset. Hos oss kan du oftast få ett fast pris. Läs mer om kostnaden för en rekonstruktion här.

Första vågen av problemkrediter bland svenska företagsobligationer

Den svenska marknaden för företagsobligationer tog rejäl fart för några år sedan och är i dag ofta ett alternativ till banklån. Nu förfaller många av obligationslånen till betalning, vilket i en sviktande konjunktur kan orsaka både problemkrediter och refinansieringsbesvär.

Christoffer Andersson har arbetat som advokat inom bank- och finanssektorn i närmare 15 år. Sedan 2016 är han vd för den svenska delen av Nordic Trustee, ett bolag som fungerar som en oberoende agent på den nordiska obligationsmarknaden.

– I vår roll som spindel i nätet vid denna typ av lån hanterar vi de frågor och problem som kan uppstå under lånens löptid. Det innebär till exempel att vi koordinerar kommunikationen mellan emittenten – alltså utgivaren av obligationerna – och investerarna, och hjälper till vid ändringar av avtalsvillkor, berättar Christoffer Andersson.

Komplexa frågeställningar kräver processer och infrastruktur
Nordic Trustees nisch är att utveckla processer för obligationslånen och att stå för infrastrukturen kring bland annat avtal och dokumentation. Här ingår både IT-lösningar gentemot banker och börser och system för att beräkna ränta och utforma andra villkor.

– Vi är jurister och ekonomer, men agerar inte som rådgivare åt någon. Däremot samarbetar vi med legala och finansiella experter på området. Marknaden för företagsobligationer är ofta förenad med komplexa frågeställningar kring ansvar och risker, konstaterar Christoffer Andersson.

Moderbolaget Nordic Trustee grundades 1993 – under namnet Norsk Tillitsmann – i kölvattnet av den norska bankkrisen. Framför allt bidrog oljeindustrin till att etablera företagsobligationer som en attraktiv finansieringslösning i vårt västra grannland, men det faktum att bankerna fick rollen som agent i många av obligationslånen ledde till intressekonflikter. Därmed uppstod behovet av en mer oberoende aktör.

I Sverige var det finanskrisen i slutet av 2000-talet som väckte intresset för företagsobligationer. När företag fick svårare att låna i bank tilltog jakten på nya finansieringskällor, samtidigt som de låga bankräntorna började locka investerare till alternativa avkastningsmöjligheter.

Svenska marknaden för företagsobligationer tar fart
I början av 2010-talet började den svenska marknaden för företagsobligationer att ta mer strukturerad form. År 2012 öppnade Norsk Tillitsmann sitt Stockholmskontor, då med Ackordscentralen som delägare. Sedan 2014 är den svenska verksamheten helägd av Nordic Trustee, samtidigt som det har tillkommit dotterbolag även i Danmark och Finland.

– När jag anslöt till Nordic Trustee 2016 var vi tre personer i Stockholm. I dag är vi åtta anställda och nästa år förväntas vi bli minst tio. Marknaden växer, och det tillkommer nya produkter och tjänster, säger Christoffer Andersson.

 Prövning för den svenska marknaden
Under de senaste tre åren har marknaden i Sverige haft en rejäl tillväxt. Företagsobligationerna har ofta en löptid på mellan tre och fem år, vilket betyder att många av lånen förfaller till betalning under 2020–2022. Det innebär i sin tur att den svenska marknaden för första gången står inför viss prövning. Både banker, investerare och agenter ser tydliga tecken på en första våg av mer omfattande problemkrediter.

– Vi kan ännu inte se någon ”röd tråd” här. Under den senaste tiden har vi bland annat sett utmaningar för emittenter inom flygindustrin, bostadsutveckling, spelindustrin och konsumentprodukter, säger Christoffer Andersson.

Över hälften av de svenska obligationer som Nordic Trustee hanterar är kopplade till fastighetsbolag, vilket är den sektor som i hög grad har drivit obligationstillväxten i Sverige. Christoffer Andersson framhåller att fastighetsobligationer över lag inte visar några tecken på större utmaningar, men att det segment som berör bostadsutveckling har en lite skakigare resa. De byggnads- och försäljningskalkyler som gjordes när obligationslånen tecknades gäller inte längre, vilket kan ge svårigheter vid refinansieringen.

Tuffare affärsklimat leder till utmaningar
– En del av de företag som tog upp lån för några år sedan kan få problem med sin refinansiering. Vi har redan sett vissa exempel på det under 2019. Marknaden bygger inte sällan på att företagen tar upp ett lån, och sedan tar upp ett nytt för att återbetala det första. Men i ett affärsklimat som gradvis har blivit tuffare och med en omvärld i förändring påverkas både affärsmodellerna och investeringsviljan. Det leder till utmaningar för vissa bolag, påpekar Christoffer Andersson.

Han betonar att själva produkten företagsobligationer inte är förenad med någon särskild risk, men som vid alla typer av lån och investeringar gäller det att skärskåda kredit- och marknadsriskerna i de enskilda fallen:

– Särskilt gäller det de så kallade high yield-obligationerna, där höga avkastningsmöjligheter ska vägas mot högre risk.

Nordic Trustee-koncernen har just nu närmare 3 000 uppdrag som agent i obligationslån, med 750 emittenter och långivare från 27 länder. Lånen börjar på cirka 200 miljoner kronor och sträcker sig upp till flera miljarder, med ett sammantaget värde som överstiger 1 400 miljarder kronor. Spridningen över branscher och sektorer har gradvis ökat i Sverige, vilket även gäller intresset från utlandet. Nordic Trustees huvudsakliga investerar- och emittentbas finns i Norden, men med tiden har allt fler internationella intressenter fått upp ögonen för den nordiska obligationsmodellen och de strukturerade processerna.

– Vår modell har använts i Norge i 25 år och jag är övertygad om att vi även ser till att hantera eventuella prövningar i Sverige på ett bra sätt. På köpet får vi en möjlighet att utveckla den svenska modellen ytterligare tillsammans med marknaden. Vi märker till exempel att investerarna i Sverige nu tar ett mer aktivt ansvar när det uppstår problem, vilket är positivt, säger Christoffer Andersson.

Två affärsjurister med lång erfarenhet av företagsobligationer är Johan Häger, chef för advokatbyrån Roschiers Finance & Restructuring-avdelning, och André Andersson, chef för bank- och finansverksamheten på Mannheimer Swartling. Båda byråerna hjälper framför allt banker och emittenter med noteringar och transaktioner.

Viktigt att refinansieringarna genomförs på rätt sätt
– Vi står inför en våg av refinansieringar och det är viktigt att dessa genomförs på ett bra sätt. Alla bolag har inte utvecklats precis enligt plan och det blir utmanande för vissa emittenter, säger Johan Häger.

Själv har han nyligen varit delaktig i att omstrukturera flera koncerner, bland annat bostadsutvecklingsbolag.

– Med rätt åtgärder kommer bolagen väl ut på andra sidan. Vissa av dem förlänger avtalen med befintliga investerare, medan andra hittar nya vägar och prissättningar. Det som kan vara värt att tänka på är att obligationer ger en publik skuld, medan alternativet, privat skuld, kan vara en lämpligare lösning för vissa bolag. Då finns det också tillgång till en bankmarknad för obligationer, liksom även en direktlånemarknad, säger Johan Häger.

Han konstaterar att många företag traditionellt använder sig av banklån i botten och eventuellt kompletterar med obligationer i toppen. Sedan en tid finns dock ett ökat intresse för att använda obligationsskulder som primär lånekälla.

– Precis som i exempelvis USA och Storbritannien är den svenska obligationsmarknaden på väg att bli ett fullgott alternativ till bankfinansiering i samband med företagsförvärv, säger han.

Tror på uppsving för mellansegmentet
André Andersson på Mannheimer Swartling tror på sikt på ett uppsving för marknadens ”mellanskikt”, alltså segmentet mellan hög- och lågriskobligationer.

– En annan trend är att stora svenska bolag som tidigare har utfärdat obligationer under engelsk rätt nu i stället börjar byta till svensk rätt, vilket till exempel Vattenfall gjorde i samband med att de nyligen flyttade sina obligationslån från London till Stockholm. Dessutom ser vi ett ökande intresse för gröna obligationer, alltså finansiering av miljörelaterade investeringar, säger André Andersson.

Han påpekar att en av nackdelarna med företagsobligationer är att de är svårare att ändra än ett banklån. Å andra sidan utformas villkoren ofta på ett sätt som ger företagen större manöverutrymme än hos banken.

– Att obligationer inte amorteras brukar betraktas som en annan fördel. Dessutom fungerar obligationerna som en separat lånekälla, vilket gör att företagens låneutrymme i bank i bästa fall finns kvar parallellt.

 

Fakta/företagsobligationer
Företagsobligationer, ”corporate bonds”, är räntebärande skuldebrev som utfärdas av företag.

Obligationerna brukar graderas från ”investment grade” – vilket innebär lägre risk och lägre ränta – till ”high yield”, vilket betyder högre risk och högre ränta.

Det högsta kreditbetyg som en företagsobligation kan ha är AAA. Det lägsta är C, och brukar i dagligt tal kallas skräplån.

 

Text: Lena Lidberg
Foto: Anton Enerlöv

Ur Ackordscentralen Nyheter nr 3 2019