Konkursen i fordonskomponenttillverkaren IAC är en av de största i Sverige. Den är på många sätt unik. Bland annat har den inneburit att Ackordscentralen under 17 månader har ansvarat för driften av IAC:s tre fabriker i Västsverige.

Den 1 december tog den indiska jättekoncernen Tata Autocomp formellt över ägarskapet av rörelsen till den svenska delen av IAC, som samtidigt bytte namn till Artifex Systems AB. Datumet markerade att en lång period av extraordinär konkursförvaltning var över. Med sina cirka 1 400 anställda och cirka 500 inhyrda konsulter har IAC länge varit en av de största underleverantörerna till fordonsindustrin i Sverige. Som en följd av konkursen har Ackordscentralen under nästan ett och ett halvt år haft det yttersta ansvaret för denna verksamhet, som under perioden har omsatt omkring 11 miljarder kronor.

– Att upprätthålla en industridrift i den här omfattningen under en konkursförvaltning är unikt. Men när vi nu summerar allt – från konkurs till nytt ägarskap – kan vi konstatera att det givet förutsättningarna utvecklades till något väldigt positivt. En viktig framgångsfaktor är att vi har haft ett fantastiskt bra samarbete med den duktiga ledningsgruppen på IAC i Sverige, säger konkursförvaltaren Mikael Kubu, vd på Ackordscentralen.

Ett chockbesked
Anders Ericson är den person som har suttit vid ratten på International Automotive Components Group Sweden AB. Den 27 juni 2024 är en dag som han aldrig kommer att glömma. Då beslöt IAC:s amerikanska moderbolag att ansöka om konkurs för den svenska delen av verksamheten med tillverkning i tre fabriker – Göteborg, Skara och Färgelanda. Fabrikerna levererar bland annat instrumentpaneler, dörrpaneler och konsoler till Volvo Cars, Volvo Lastvagnar och Scania.

– Inom IAC globalt hade det varit skakigt i över ett år, men den svenska verksamheten gick relativt bra. Det blev en chock för både personal och kunder när konkursbeskedet kom, två veckor innan sommaruppehållet, säger Anders Ericson.

Känslan av besvikelse och orättvisa var stor i organisationen, men samtidigt väcktes ilska, revanschlystnad och kämpaglöd.

– Redan den första dagen ordnade vi ett möte för alla anställda. I den svenska ledningen beslöt vi att satsa på så mycket kommunikation och transparens som möjligt. Vi plockade bokstavligt talat ned IAC-skylten. Sedan bestämde vi oss för att ta ödet i våra egna händer, berättar Anders Ericson.

Kris under pandemin
Göteborgs tingsrätt utsåg Mikael Kubu till konkursförvaltare. Tillsammans med ett 20-tal medarbetare på Ackordscentralen fick han snabbt börja sätta sig in i fordonsindustrin och vad som brukar beskrivas som en av världens mest komplexa leveranskedjor.

Den så kallade ”just in time”-logistiken gör att biltillverkare och lastbilsproducenter är starkt beroende av sina leverantörer. Produktionsplaneringen är minutiös och eftersom fordonstillverkare saknar buffertlager av viktiga delar kan revor i de finmaskiga, globala leveransnäten få stora konsekvenser. Det visade inte minst covid 19-pandemin, som slog hårt mot branschen på flera sätt. Minskad efterfrågan, materialbrist och ökade inköpskostnader bidrog till produktionsförseningar. Höga räntor, valutasvängningar och ekonomisk osäkerhet förvärrade läget ytterligare.

Svenska IAC utnyttjade möjligheten till statliga pandemistöd och tog totalt emot 1,42 miljarder kronor i olika utbetalningar. Bolaget hann inte betala tillbaka någon del av summan utan hade vid konkurstillfället landets största covid-skuld till staten. Huvudskälet till detta var en koncernkontostruktur som innebar att IAC Sveriges likvida medel samlades på ett konto hos ett bolag med säte i Luxemburg. De belopp som IAC Sverige tog emot i form av skatteanstånd kom således att förbrukas i andra koncernbolag.

Stora investeringar
Den konkurs som senare följde innebar att sommaren 2024 blev en oerhört intensiv tid för både IAC Sverige och Ackordscentralen. IAC:s fabriker är igång dygnet runt och det sker bland annat leveranser till Volvo Cars varje timme. Om maskineriet på IAC inte fungerar blir det stopp i produktionen hos kunderna.

– Tillsammans med IAC:s svenska ledning har vi hela tiden gått in för att hitta konstruktiva lösningar. En stor del av arbetet har handlat om att få in pengar till konkursboet och att fortsätta leverera komponenter till kunderna, förklarar Mikael Kubu.

I konkursboets regi har Ackordscentralen under hela 17 månader upprätthållit driften av de tre fabrikerna i Västsverige.

– Det har varit en unik situation. Verksamheten blev nästan som i ett vanligt företag, fastän bolaget befann sig i konkurs. En av utmaningarna var att det under processen även har krävts investeringar på hundratals miljoner kronor. Fabrikerna behöver kontinuerligt få fram nya maskiner och verktyg, för att kunna hålla jämna steg med kundernas satsningar på nya fordonsserier, säger Mikael Kubu.

Reparera förtroendet
Mycket tid och kraft har också fått läggas på att reparera förtroendet bland bolagets cirka 600 underleverantörer runtom i världen. Nästan alla leverantörer har i varierande grad förlorat pengar i samband med IAC:s konkurs. Konkursbolagets totala skuld uppgick enligt bouppteckningen till cirka 5,7 miljarder kronor.

–  Vid de leveranser som våra underleverantörer har gjort efter konkursen har vi sett till att betala dem väldigt snabbt, ofta efter sju, åtta dagar. På så sätt har de flesta varit öppna för ett fortsatt samarbete med oss, konstaterar Anders Ericson.

Den första tiden efter konkursen var det dock flera hundra oroliga leverantörer som hörde av sig. Lars Zetterberg, jurist på Ackordscentralen Väst i Göteborg, var en av dem som tog emot samtalen.

– Vi fick förklara vad som hade hänt och hur vi tänkte gå vidare. Vi fick vädja och övertala. Ibland har vi även kunnat hänvisa till slutkunderna, det vill säga Volvo Cars, Volvo Lastvagnar och Scania, vilket har varit till stor hjälp. Sammantaget blev resultatet att de tre IAC-fabrikerna inte har haft ett enda oplanerat stopp under de här 17 månaderna, säger Lars Zetterberg.

Nytt kollektivavtal
Vid en konkurs sägs alla anställda upp från konkursbolaget. IAC-medarbetarna blev i stället korttidsanställda av konkursboet, där Ackordscentralen genom konkursboet har haft arbetsgivaransvaret. Bland medarbetarna finns ett stort antal nationaliteter, vilket ställer extra höga krav på informationshanteringen. Frågor om statlig lönegaranti, föräldraledighet och alla andra sorters personalfrågor har skötts av Ackordscentralen, i samarbete med bolagets lokala HR-avdelning i Göteborg.

– Vi har hållit i MBL-förhandlingar och har till och med tecknat ett nytt kollektivavtal med IF Metall när det gamla gick ut. Normalt sett är det inte så vanligt att konkursförvaltare ägnar sig åt sådant, påpekar Lars Zetterberg.

Tillsammans med Louise Sjödahl, jurist vid Ackordscentralen Stockholm, har han bland annat haft många av HR-detaljerna på sitt bord. Dessutom har de två deltagit i möten och utfrågningar i regi av EU-kommissionen, som har tagit gott om tid på sig att ge grönt ljus till indiska Tata Autocomps köp av konkursboet. Den processen har tagit hela åtta månader, från mars till november.

– Svenska IAC:s omsättning har varit stor, så när det nu blev en aktör utanför EU som förvärvar verksamheten krävs konkurrensgodkännande från EU. Från vår sida har det behövts många inlagor för att redogöra för hur svensk konkurslagstiftning fungerar och att vi har en skyldighet att avveckla konkursboet så fort som möjligt, säger Louise Sjödahl.

Säkra driften
Hon är även den person som bland annat har upprättat bouppteckningen och har dessutom arbetat med attester av betalningar och kontroll av bland annat bokföringen.

– IAC har haft en struktur som gör att en konkurs blir komplicerad. Här finns till exempel olika transport- och tullfrågor att ta hänsyn till, liksom många kund- och leverantörsrelaterade aspekter. Att konkursen skedde under sommaren var en annan komplikation, och till en början var det svårt att få tag på olika beslutsfattare. Huvudregeln är, enligt lag, att fortsatt drift under en konkurs får pågå i högst tolv månader. I IAC:s fall ansåg vi att det fanns synnerliga skäl att hålla på längre, konstaterar Louise Sjödahl.

Hennes juristkollega Erik Hellström på Ackordscentralen Stockholm har framför allt lagt sin koncentration på alla de komplexa avtal som krävdes för att säkra driften vid de tre fabrikerna. Vissa avtalsförhandlingar har i sig tagit flera veckor. En försvårande omständighet blev att IAC på global nivå har haft gemensamma datasystem för allt från HR-frågor till styrning av fabrikerna. För den fortsatta användningen behövde konkursboet nya avtal med IAC:s moderbolag.

– Från start hade vi inte tillräcklig likviditet för att driva några fabriker alls, men vi lyckades få betydande likviditetstillskott från kunderna. Samtidigt har konkursboet behövt göra omfattande investeringar i verksamheten. Till sist var det hundratals miljoner kronor i investeringar som på olika sätt behövde hanteras i samband med överlåtelsen till Tata, säger Erik Hellström.

Långa förhandlingar
Förhandlingarna kring att hitta en köpare till svenska IAC har varit många och långa. En rad av Ackordscentralens medarbetare har deltagit i den processen. Den 1 december 2025 startade det nya kapitlet, när den nya, indiska ägaren tillträdde och tog över verksamheten.

Anders Ericson är kvar på huvudkontoret i Göteborg, nu som tillförordnad vd för Artifex Systems AB. Han är ingenjör i botten och började jobba inom bilindustrin i Göteborg 1998. Till IAC kom han 2016 som platschef och tre år senare fick han regionansvaret för totalt nio sajter i norra Europa och Spanien.

– Jag har alltid lockats av bilindustrin. Det är en konkurrensutsatt bransch med högt tempo och många intressanta människor, framhåller han.

Många jobb räddades
När konkursen var ett faktum blev dock tempot orimligt högt. Många IAC-medarbetare kämpade hårt, i början dygnet runt.

– Produktionen måste rulla, men samtidigt råder kaos. Telefoner stängs av, bankkort slutar fungera och det går inte att tanka bilarna. Första tiden var väldigt tuff, men vi fick ett jättestort stöd av Ackordscentralen, säger Anders Ericson.

Många jobb har räddats när fabrikerna i Göteborg, Färgelanda och Skara nu kan leva vidare. Anläggningarna är ungefär jämnstora och sysselsätter var och en cirka 600–700 personer.

– Det senaste året har vi till och med ökat bemanningen i Sverige med över 100 personer. Vi har tagit hit produktion som tidigare fanns i Polen, berättar Anders Ericson.

IAC:s tidigare omfattande verksamhet i Europa har i dag styckats upp. Tre av enheterna har tagits över av Tata Autocomp-bolag, varav Artifex Systems AB är det ena. Anders Ericsons vision för framtiden är att den svenska komponenttillverkningen ska fortsätta växa:

– Det är vårt uttalade mål, säger han.

Ur Ackordscentralen Nyheter nr 4 2025

Text: Lena Lidberg