Inköp från Europa – i stället för Kina. De senaste tre åren har många svenska industriföretag förändrat sina försörjningskedjor. Regionaliseringen har drivits på av pandemin, kriget i Ukraina och den upptrappade konflikten mellan USA och Kina.
Behovet av robusta, globala värdekedjor blev mycket tydligt under pandemin. Störningarna i de internationella leveransnätverken påverkade hela världsekonomin. Sedan dess har även Ukrainakriget och olika geopolitiska faktorer tillkommit.
– Den upptrappade konflikten mellan USA och Kina riskerar att klyva världen i två block av demokratiska och auktoritära stater. Sinsemellan försöker de stoppa handeln med högteknologiska produkter och andra varor som är intressanta för såväl civila som militära ändamål, påpekar Lena Sellgren, chefekonom på Business Sweden.
I fjol ledde hon den första stora kartläggningen av hur svenska industriföretags nätverk av underleverantörer i utlandet håller på att förändras. I nettourvalet ingick drygt 1 400 företag med minst 50 anställda, och enkäten som helhet besvarades av drygt 300 företag. Ett undersökningsföretag intervjuade framför allt inköpschefer.
– Det handlar om svenska eller utlandsägda industriföretag som har tillverkning i Sverige och som gör inköp i utlandet. Vi har inte tittat på företagens flytt av produktion, utan på inköpen av insatsvaror, förtydligar Lena Sellgren.
Tre produktionsregioner
Både storföretagen och vissa av de medelstora företagen har ofta över hundra utländska underleverantörer. Det gäller till exempel företag inom elapparatur och elektronik, maskinindustrin, kemi- och läkemedelsindustrin och fordonsindustrin.
– Enligt undersökningen har drygt 20 procent av de företag som köper insatsvaror i Kina minskat sina inköp därifrån under de senaste tre åren. Blickar vi tre år framåt väntas den andelen företag uppgå till hela 40 procent, säger Lena Sellgren.
I stället ökar inköpen i framför allt Central- och Östeuropa, till exempel i Polen, Rumänien och Tjeckien. Globaliseringen har därmed gått in i en ny fas, med ökad regionalisering och kortare geografiska avstånd. Produktionsregionerna utgörs av de tre huvudmarknaderna Nordamerika, Europa och Asien.
– Min egen reflektion är att Sverige och Europa nu har chansen att säkra leverantörskompetens inom områden som är kritiska för den gröna omställningen. Dit hör till exempel digitalisering, elektrifiering, batteriproduktion och koldioxidneutral tillverkning. Miljö- och klimatfrågorna är viktiga komponenter i regionaliseringen, samtidigt som kampen mot dåliga arbetsvillkor och korruption kommer att öka, säger Lena Sellgren.
Mer kundanpassad produktion
Per Hilletofth, professor i industriell ekonomi vid Högskolan i Gävle, konstaterar även han att lokaliseringsfrågorna har fått större uppmärksamhet de senaste åren.
– Företag försöker utveckla mer lokala lösningar. Bland företag som har sin huvudmarknad här hemma men som har använt sig av lågkostnadsproduktion i utlandet finns ett ökat intresse för hemflyttning. Bland företag med flera huvudmarknader ökar intresset för regionalisering, säger han.
Genom att låta innovation, produktion och marknad komma närmare varandra underlättas mer kundanpassad produktion. Det är ett synsätt som skiljer sig från 1970-talets massproduktion, vilket startade den stora globaliseringsvågen.
Många svenska industriföretag satsade även på utlokaliseringar i början av 2000-talet, och fick dessutom sällskap av tjänsteföretag. Ofta handlade det då om funktioner inom bland annat forskning, it, ekonomi och administration. Vanligast var att flytta enheter antingen inom EU eller till Kina eller Indien.
– Utflyttningarna blev inte alltid så lyckade. Ofta uppstod dolda kostnader och utmaningar kring kvalitetsbrister, personalomsättning, språkförbistring och patentskydd. Samtidigt har kostnads- och löneläget förändrats över tid, även i Kina, påpekar Per Hilletofth.
Ökad automatisering har i dag gjort det billigare att tillverka på hemmaplan. Andra drivkrafter är att företagen vill främja sitt lokalsamhälle, stärka sin hållbarhetsprofil och sitt ”Made in Sweden”.
Expanderar i Östersund
Företaget Woolpower i Östersund går till och med längre än så. De merinounderställ och förstärkningsplagg som tillverkas här märks med ”Responsibly Made in Sweden”, ansvarsfullt tillverkad i Sverige. Som ett extra kvalitetssigill får plaggen en etikett med sömmerskans namn.
– Vi vill visa att det går att vara ett ledande, svenskt textilindustriföretag som har all sin produktion i Sverige. För oss har det aldrig varit aktuellt att flytta tillverkning utomlands, säger Woolpowers vd Linus Flodin.
Företaget har anor från 1969 och var då en del av KF-ägda Vinetta, som senare fick namnet Ullfrotté. Sedan 2006 ägs Woolpower av bröderna Daniel och Adam Brånby, som även driver bland annat Gränsfors Bruk.
– Woolpowers dröm är att kunna ha hela leverantörskedjan i Sverige, men tyvärr är det inte möjligt. Här finns till exempel inte tillräckligt med ull av rätt kvalitet, förklarar Linus Flodin.
Ullen köps därför från Uruguay och Argentina, tvättas och färgas i Tyskland och spinns i Rumänien. All stickning, beredning och sömnad sker dock i Östersund, där det just nu pågår en expansion. Under 2023 tas en ny fabrik i bruk, vilket utökar antalet anställda från 115 till cirka 250.
– Ett av skälen till utbyggnaden är att försvarsmakterna i Norden har gått samman för att ta fram ett gemensamt klädsystem, däribland underställ från oss. Sedan tidigare levererar vi även plagg till bland annat polisen och brandförsvaret, säger Linus Flodin.
•••
10 skäl till att svenska företag flyttar hem sin produktion:
- Kostnadseffektiv produktion är möjlig på hemmaplan
- Företaget vill se minskade kvalitetsproblem
- Företaget vill se ökad flexibilitet och leveransförmåga
- Lägre transport- och logistikkostnader
- Minskade lagernivåer/kapitalbindning
- Ökad förmåga att hantera kundanpassning av produkt och service
- Högre effektivitet, kreativitet och lojalitet hos personalen
- Ökad innovationsförmågan genom närhet till produktionen
- Förbättrad eftermarknadsservice
- Företaget vill få en starkare profilering mot svensk produktion och hållbarhet
Källa: Per Hilletofth, Högskolan i Gävle.
•••
Ur Ackordscentralen Nyheter nr 1 2023
Text: Lena Lidberg
Bild: Sandra Lee Pettersson