Ger en ipso facto-klausul en part rätt att häva ett avtal om motparten inleder företagsrekonstruktion? Det råder delade meningar om sådana klausuler verkligen är giltiga. När det nya EU-direktivet om rekonstruktion och insolvens träder i kraft kommer dessa klausuler dock att förbjudas.
Normalt sett har en part rätt att häva ett avtal om motparten gjort sig skyldig till väsentligt avtalsbrott. Men enligt 2 kap. 20 § LFR har en borgenär inte rätt att häva avtal med gäldenär som inlett företagsrekonstruktion om hävningsgrunden har uppkommit dessförinnan. I vissa avtal skrivs det emellertid in en så kallad ipso facto-klausul, som anger att en part har rätt att häva ett avtal om den andre parten inleder ett rekonstruktionsförfarande.
I dagsläget råder det delade meningar om dessa klausuler är giltiga eller inte. Den förhärskade ståndpunkten är emellertid att de inte är giltiga, vilket till exempel går att läsa i Lagen om företagsrekonstruktion : en kommentar, av Trygve Hellners och Mikael Mellqvist.
Lucka i lagen
Det finns emellertid en lucka i lagen som medför att en motpart har rätt att häva ett avtal på grund av ett uppkommet dröjsmål om hävningsförklaringen avges efter det att ansökan ingivits men före beslutet om företagsrekonstruktion. Denna lucka ville Entreprenörskapsutredningen från 2016 täppa till och föreslog att en så kallad ipso facto-klausul, som ger motparten rätt att häva avtalet om gäldenären ansöker om rekonstruktion, inte kan göras gällande mot gäldenären från och med ansökan om företagsrekonstruktion.
Före detta justitieråd Gertrud Lennander skrev redan i början på 1990-talet i Juridisk tidskrift att ipso facto-klausuler borde förbjudas. Hennes synpunkter var en del i Insolvensutredningen som arbetade med förslaget till den första lagen om företagsrekonstruktion
- Jag ställer mig fortfarande bakom detta, säger Gertrud Lennander.
Ipso facto-klausuler ogiltiga enligt nya EU-direktivet
Snart behöver emellertid ingen tveka vad som gäller för ipso facto-klausuler. I det nya EU-direktivet om rekonstruktion och insolvens (EU) 2019/1023, står det i artikel 7 punkt 5 att dessa klausuler ska förbjudas. Markus Ehrenpil, doktorand med fokus på rekonstruktion vid Juridiska institutionen på Uppsala universitet, välkomnar direktivet.
- Den förhärskande meningen är att ipso facto-klausuler är overksamma även vid företagsrekonstruktion enligt svensk rätt. Direktivet blir på så sätt bara ett förtydligande av vad som förmodligen redan gäller, men ett klargörande är välkommet, säger Markus Ehrenpihl.
Även Ackordscentralens vd Mikael Kubu välkomnar direktivet.
- I dagsläget är ipso facto-klausuler inskrivna i alla standardavtal. Förbudet mot ipso facto-klausuler kommer därmed att förenkla arbetet för rekonstruktörerna, säger Mikael Kubu.
- Många vet inte heller hur de ska tolka sådana här klausuler, vilket kan bidra till att de undviker formella rekonstruktioner.
EU-direktiv (EU) 2019/1023, artikel 7 punkt 5
Medlemsstaterna ska säkerställa att borgenärer inte tillåts hålla inne en prestation eller avsluta, påskynda eller på annat sätt ändra kontrakt med återstående skyldigheter till nackdel för gäldenären med stöd av en kontraktsklausul som ger rätt till sådana åtgärder, endast på grundval av
- a) en ansökan om inledande av ett förfarande för förebyggande rekonstruktion,
- b) en ansökan om avbrytande av enskilda verkställighetsåtgärder,
- c) att ett förfarande för förebyggande rekonstruktion inleds, eller
- d) att ett avbrytande av enskilda verkställighetsåtgärder som sådant beviljas.
Lagstiftaren har på sig till juni 2021 att implementera de lagändringar som enligt EU-direktivet krävs.
Text: Anette Norling
Ur Ackordscentralen Nyheter nr 3 2019
