Nedsättning av arvode till konkursförvaltare

Högsta domstolen (HD) fastställde i ett beslut den 28 december 2016 (Ö 6170-15) rörande arvode till konkursförvaltare att om han har brustit i någon förvaltningsåtgärd kan nedsättning av arvodet endast avse den del av arvodet som är hänförlig till just denna åtgärd.

Tillsynsmyndigheten i konkurser (TSM) ansåg att förvaltaren hade anlitat ett sakkunnigt biträde (revisor) till en alltför hög kostnad utan att dessförinnan ha hört TSM i frågan och att denna underlåtenhet, jämte den höga kostnaden, skulle föranleda en nedsättning av arvodet med knappt 200 000 kr. Revisorn hade fått uppdrag från konkursboet att utreda konkursgäldenärens bokföring till ledning för upprättandet av förvaltarberättelsen. Förvaltaren hade i sin arbetsredogörelse endast yrkat ett arvode om 20 000 kr för denna åtgärd. Tingsrätten hade i sitt beslut nedsatt förvaltarens arvode med 10 000 kr, medan Hovrätten för Västra Sverige hade bifallit TSM:s yrkande. I sitt beslut delar således HD tingsrättens ståndpunkt och fastslår att någon generell nedsättning av arvodet inte kan ske utan det kan endast komma i fråga beträffande den aktuella förvaltningsåtgärden. Vidare fastslår HD att om TSM eller någon borgenär anser att kostnaderna för det sakkunniga biträdet är för högt, i fall där konkursboet och inte konkursförvaltaren är det sakkunniga biträdets avtalspart, kan en sådan fråga inte prövas inom ramen för förvaltarens arvode. Klagandena är i stället hänvisade till att klandra konkursförvaltarens slutredovisning och för att nå framgång måste det då visas att förvaltaren har varit oaktsam. Om däremot förvaltaren själv har träffat avtal med det sakkunniga biträdet och ersatt denne är rätten behörig att pröva ersättningen till denne inom ramen för prövningen av förvaltarens arvode.