Att vara ”målvakt” – ett allvarligt brott med lindrig påföljd

Den snabba digitala utvecklingen förenklar våra kontakter med olika myndigheter, men underlättar också för dem som inte har gott uppsåt. Så är fallet vid ekobrott med ”målvakter” som i vissa fall bygger på utnyttjande av socialt utsatta personer. Samhällets möjligheter till hantering av situationen är i nuläget begränsade.

Ekobrottsmyndigheten (EBM) är en av de myndigheter som arbetar för att förhindra och förebygga målvakts­brott. Chefsåklagare Stefan Lundberg är strategisk samordnare för brotts­förebyggande frågor på EBM och har varit med sedan myndigheten bild­ades 1998.

– Det här är ett stort och utbrett problem med ett omfattande mör­kertal både i Sverige och i andra länder sedan lång tid tillbaka. Det är anmärk­ningsvärt att vi ännu inte kunnat komma tillrätta med det, säger Stefan Lundberg.

– Vi varken vill eller kan hejda den digitala utvecklingen. Det ska vara enkelt att vara företagare, men vi behöver också effektiva kontrollme­kanismer. Om inte, så göder vi brotts­lighet.

Målvakterna, personer som mot ersättning tar juridiskt ansvar för ett aktiebolag, är ibland socialt utsatta män med missbruksproblem. Inte sällan kommer de från östeuropeiska EU-länder, i synnerhet Baltikum. Många hittas på härbärgen och tas till Sverige för att få ett samordnings­nummer, ett tillfälligt id-nummer för personer som inte är folkbokförda i Sverige. När registreringen är färdig skickas de tillbaka till hemlandet och är sedan svåra för svenska myndig­heter att komma i kontakt med.

Det förkommer också att utländska målvakter visar sig vara avlidna, något som inte syns i de svenska systemen. Så var fallet vid bygget av Nya Karo­linska Sjukhuset som visade sig dölja en gigantisk penningtvätthärva med 22 olika målvakter från Baltikum. Flera var inte längre i livet och andra var ovetande om att de registrerats som bolagsansvariga. Identiteter är numera en handelsvara som går att sälja och köpa. Olovlig id-användning definierades som ett brott 2016, men bara när det gäller privatpersoner och inte för bolag.

– Jag tycker det är orimligt att vi har ett system som medverkar till att utsatta personer utnyttjas av grovt kriminella. Även om det i första hand inte är målvakterna i sig samhället vill lagföra, så är de viktiga att komma i kontakt med för att utreda och för­hindra brott, säger Stefan Lundberg.

Ett allmänt systemfel?
Grundproblemet orsakas av de många instanser som behöver samverka i frågan. Skatteverket, Bolagsverket, Tullverket, Försäkringskassan med flera, har alla olika uppdrag. Skatte­verkets uppdrag är exempelvis att sköta, men inte att granska vilka som folkbokförs i Sverige. Avgiftsfinan­sierade Bolagsverket har inte någon tydlig brottsbekämpande uppgift, men skulle i teorin kunna ha avance­rade system för snabb identifiering av misstänkta målvakter. I praktiken saknas dock både uppdraget och dessutom möjligheten till finansiering av sådana system. Möjligheten att känna igen namn som ofta figurerar i styrelsesammanhang försvåras också av att det inte är tillåtet att föra register över misstänkta målvakter.

Näringsminister Mikael Damberg har tidigare uttalat att han inte är beredd att vidga Bolagsverkets upp­drag. En ny enhet inom Bolagsverket samarbetar dock med EBM med att ta fram digitala verktyg och system som identifierar riskfaktorer och varnar för misstänkta aktiviteter och personer. År 2016 inleddes även en försöksverksamhet mellan EMB:s underrättelsetjänst, Kronofogdemyndigheten och Skatteverket. Här används metoder för att identifiera misstänkta målvaktsbolag på ett tidigt stadium, så att de kan försättas i konkurs snabbare än vad som annars skulle ha skett och därmed förhindra vidare brottslighet. Speciellt upp­märksammas målvaktsbolag med anknytning till varandra, så kallade härvor.

Byggbranschen och andra kontantintensiva branscher är överrepresen­terade när det gäller brott med mål­vakter inblandade. Med Bolagsverkets elektroniska tjänster är det enkelt att ändra styrelser i andra bolag än sitt eget genom enkla knapptryckningar.

– Egentligen är det stötande att staten driver en sådan tjänst. Både Bolagsregistret och folkbokföringen behöver kvalitetssäkras, säger Stefan Lundberg.

Regeringen har gett Bolagsverket i uppdrag att utreda metoder som gör det svårare för kriminella att använda företag som brottsverktyg. Nyligen infördes en spärrtjänst, där det tar två dygn innan ändringar i bolags­uppgifter registreras. På så sätt ska berörda styrelseledamöter hinna rea­gera på felaktiga uppgifter. Sedan en tid tillbaka finns även en spärrblan­kett för dem som vill förhindra ofrivil­liga bolagsengagemang.

Bolagsverket har också börjat att begära in kompletteringar vid miss­tanke om att en målvakt håller på att registreras. Granskningen av svenska och utländska medborgare är den­samma och om en persons identitet inte kan säkerställas med giltiga id-handlingar så avskrivs ärendet. Är alla blanketter däremot korrekt ifyllda, så måste dock registreringen göras. På EBM är man tveksamma till om de nya metoderna är tillräck­liga för att stoppa användningen, och inväntar den slutrapport som Bolags­verket ska presentera för regeringen vid årets slut.

Lindriga straff
Målvakterna kan normalt inte dömas för grova brott som begåtts i bolaget men de kan åtalas för att ha brutit mot den så kallade målvaktsparagrafen i aktiebolagslagen. Straffet, vanligen villkorlig dom och böter för bokfö­ringsbrott, är föga avskräckande, och exemplen är många på att det krävs flera rättsprocesser innan det blir aktuellt med näringsförbud. Liksom för ekonomiska brott i allmänhet, överväger möjligheten till ekonomisk vinst ofta den begränsade risken att åka fast.

Fall med utländska målvakter är särskilt svårutredda och tidskrä­vande eftersom de kräver rättshjälp och samarbete med myndigheter i de aktuella länderna som kan ha andra prioriteringar än det aktuella ärendet.

Slopad revisionsplikt underlättar ekobrotten
År 2010 avskaffades revisorsplikten för aktiebolag med omsättning under tre miljoner eller med färre än fyra anställda. Därigenom finns det ingen löpande kontroll av styrelseledamö­terna i denna typ av bolag. Efter den slopade reformen minskade antalet brottsanmälningar från revisorer markant, vilket bekymrar EBM som ser dem som viktiga väktare för att upptäcka brott och förhindra oegent­ligheter.

– Det finns en naivitet och tillit i Sverige, där vi tyvärr i alltför hög grad litar på andra människor. Revisorskravet behöver ersättas med något annat som avskräcker från brott. Det ska vara lätt att göra rätt, men de måste kosta på att göra fel, menar Stefan Lundberg.

Även Riksrevisionen anser i en rap­port att reformen försvårat arbetet mot ekonomisk brottslighet och rekommenderar att revisionsplikten för små aktiebolag återinförs.

Det saknas inte konstruktiva för­slag på hur användandet av både målvakter och företag som brotts­verktyg kan försvåras. EBM har i en egen önskelista föreslagit obligatorisk digital inlämning av årsredovisningar senast fyra, och inte som i nuläget sex månader efter räkenskapsårets utgång. Om bolaget saknar revisor, borde det framgå om auktoriserad redovisningskonsult använts. Andra förslag rör utökade möjligheter för Bolagsverket att rapportera misstankar om målvakter, avslag om anmälningar av nya styrelseleda­möter, avregistrering av personer med näringsförbud samt att kunna införa snabbare och tidsobegränsade näringsförbud. Flest röster höjs dock för höjda straff för brott mot målvaktsparagrafen.

– Den bästa brottsförebyggande åtgärden är definitivt effektiv lag­stiftning. Målvaktsparagrafen är bra men tandlös. Vi behöver skärpta och rejäla straff för att brott ska kunna upptäckas och lagföras, exempelvis att det blir ett brott att sätta in en mål­vakt och kapa ett bolag. Alla berörda måste samverka, annars kommer vi ingen vart med detta, avslutar Stefan Lundberg.

Eva Reftmark

Foto: Anton Enerlöv

Ur Ackordscentralen Nyheter nr 4 2018

Köp från ”byggande styrelse” – grisen i säcken eller trygg affär?

Det byggs så det knakar i Sverige och utbudet av nyproducerade bostadsrätter är det största på fem år. Köp av nyproduktion skiljer sig på flera sätt mot att köpa en befintlig bostadsrätt. Flera uppmärksammade rättsfall väcker frågan om konsumentskyddet inom området är tillräckligt. 

Vid nyproduktion av bostadsrätter bildar byggföretaget oftast en så kallad byggmästarbildad bostadsrättsförening, även kallad byggande styrelse, som fattar alla beslut om fastigheten under byggtiden. Vill det sig illa kan detta innebära stora överraskningar för de första köparna. Det hände bostadsföreningen Kamelian i Borås där det så kallade ”Kameliafallet” till slut hamnade i Högsta domstolen (HD). Ursprungsplanen var att byggföretaget, utöver lägenheterna, även skulle uppföra ett källargarage. Men under byggtiden kom garaget istället att placeras ovan mark. De blivande bostadsrättsinnehavarna, som inte erbjöds någon prisreduktion, ansåg sig lurade och riktade skadeståndskrav mot den byggande styrelsen. Eftersom beslutet fattats med samtycke av alla medlemmar i den ursprungliga styrelsen, tillika byggföretaget, friades de av HD. En av ledamöterna reserverade sig dock för beslutet och ansåg att köparna borde ha rätt att bli medlemmar i föreningen så snart de betalat förskottet.

Svår situation men inte så vanligt
Intresseorganisationen Bostadsrätterna, som representerar fler än 8 000 svenska bostadsrättsföreningar, har erfarenhet av byggbolag som snabbt likviderats och upphört efter att fastigheten överlåtits till den nya bostadsrättsföreningen. Om problem uppstår finns det ingen att processa emot och utan motpart är föreningens enda alternativ ofta att täcka eventuella kostnader med höjda avgifter från de boende. Situationen är dock inte är så vanlig.

– Det här är en svår och mångbottnad fråga. Visst finns det lycksökare i byggbranschen, men merparten sköter sig. De flesta större byggbolag är måna om sitt rykte och vill skapa långvariga relationer med sina köpare. De har ofta processer och strukturer för hur eventuella klagomål ska hanteras, säger Ulrika Blomqvist, vd för Bostadsrätterna.

– Under byggtiden behövs en rad tekniska beslut fattas, som är svåra att hantera för lekmän. Det är därför svårt att se vem som skulle sköta detta istället för den byggande styrelsen. Visst är det ett problem i sig att byggbolaget kan ge sig själva ansvarsfrihet.

Men hårdare bestämmelser riskerar att missgynna och försvåra även för dem som sköter sig. Att ha de blivande köparna i styrelsen skulle kunna skapa en ganska svår situation, där ändringar som inte ryms i grundkalkylen drivs igenom.

Utredning om förstärkt konsumentskydd
Den nuvarande bostadsrättslagen infördes 1991 och uppdaterades tidigare i år. Behovet av förstärkt konsumentskydd på bostadsrättsmarknaden undersöktes i en statlig utredning så sent som förra året. Skadeståndsansvaret för byggande styrelser ansågs inte kräva ytterligare reglering men däremot föreslogs en förstärkt informationsplikt. Med hjälp av denna kunde förhandstecknare få information om väsentliga förändringar av avtalet och erbjudas möjlighet till uppsägning. Utredningen föreslog även nya regler för de så kallade intygsgivarna. Deras uppgift är att upprätta ett intyg för den ekonomiska planen, den tekniska och ekonomiska beskrivning av verksamheten, som måste upprättas innan fastigheten kan upplåtas till bostadsrätter. Intygsgivarna, 82 personer utvalda av Boverket, kan sägas vara det enda opartiska organ som bedömer projektet. Men som det är nu kan bostadsrättsföreningen själv välja intygsgivare vilket ökar risken för jäv. Inte sällan höjs därför röster för att valet, enligt utredarnas förslag, ska göras av Boverket.

Konsumentverket kritiskt
Utredningen förblev dock en utredning. Marie Gremlin, jurist på Konsumentverket, som var en av de sakkunniga säger:

– Jag är väldigt nöjd med de konkreta förslag som utarbetades, men besviken över att inte ett enda hittills har genomförts.

Ulrika Blomqvist på Bostadsrätterna rekommenderar köparen av en blivande bostadsrätt att noga gå igenom den ekonomiska planen och ställa krav på dokumentationen. Det kan också vara klokt att granska byggföretagets ekonomi och se vilka som är intygsgivare. Slutligen bör styrelsen anlita någon med professionell kunskap som företräder och tillvaratar föreningens intressen vid slut och garantibesiktningarna av fastigheten och lägenheterna.

Eva Reftmark
Foto: Erja Lempinen

Ur Ackordscentralen Nyheter nr 3 2018

Vi behöver en bostadskrasch

Det är fel att par i 30-årsåldern med fasta inkomster inte kan skaffa sig en bostad i Stockholmsområdet, tycker Hans Lind, pensionerad professor i fastighetsekonomi från KTH. Tillgång till billiga bostäder är en välfärdsfaktor och staten har ett ansvar att driva utvecklingen åt rätt håll, säger Lind. Lösningen? En omedelbar krasch på bostads­marknaden så att priserna sjunker med 50 procent

Folk måste kunna förverkliga sina drömmar och när det gäller bostäder är detta inte längre möjligt, säger professor Hans Lind, som anser att bostadspriserna borde gå ned med ungefär hälften. Just den nivån kom han fram till genom jämförelser mellan huspriser och produktionskostnader i sitt eget närområde, stockholmsförorten Farsta. Familjen Lind köpte sitt hem för en miljon kronor 1997 och nu, 21 år senare, är huset värt fem gånger så mycket.

– Det är ju en värdering som är helt vansinnig. Eftersom priser styrs av utbud och efterfrågan, kan man med ett kortsiktigt perspektiv säga att vi har en rationell bostadsmarknad. Men med hög efterfrågan borde nybygg­nationen öka och priserna pressas, vilket inte sker. Detta trots att det, med undantag av Stockholms inner­stad, finns gott om tillgänglig mark.

Men varför en så drastisk åtgärd som en bostadskrasch?
– Ibland behövs en kris för att röja upp i träsket och en bostadskrasch skulle vara ett effektivt sätt att ge fler till­gång till billiga bostäder. Historien lär oss att vi alltid klarar oss.

Hans Lind tror att de flesta skulle klara en rejäl krasch. Det fåtal som blir hårt drabbade skulle kunna hjälpas med rätt utformad finanspolitik och skuldavskrivningsregler, medan den genomsnittliga svenska familjen har en bra nivå av sparande.

För att inte snabbt hamna i samma situation igen efter kraschen anser Hans att staten måste ta en betydligt större roll och inte låta kommunerna styra byggandet. Mer mark bör plan­läggas i alla svenska städers periferi. Det ökade utbudet skulle rulla igång prissänkningar.

Alla gynnas av billiga bostäder
– Ingen pratar om hur vi alla kan vinna på byggandet av billiga bostäder. Staten har övergripande ansvar för exempelvis vägar och transporter och detsamma borde gälla för bostads­marknaden. Det kommunala markägandet och strukturen med många små självständiga kommuner skapar hinder och gör att ingen vill planera för billigt boende, säger Lind.

– Kommunerna ska inte kunna tjäna pengar på markaffärer och höga mark­priser genom att begränsa utbudet av byggbar mark. Staten måste helt enkelt ställa större krav på kommu­nerna. Nu måste vi bygga i kapp.

Alla delar förstås inte Hans Linds perspektiv. Många ser den nuvarande prisnivån som ett resultat av hög eko­nomisk tillväxt och därmed grundad i verkligheten. Rapporten ”Bostad 2030” som just nu produceras av obe­roende forskare, pekar på ett aktu­ellt underskott i Sverige på mellan 100 000 och 200 000 bostäder. Flera av forskarna anser att amorteringskrav och ökade räntenivåer får hushållen att dra i nödbromsen. I kombination med ett prisfall blir följden bromsad, och inte ökad, nyproduktion.

Hans Lind vidhåller dock att utma­ningen är att öka byggandet och samtidigt pressa bostadspriserna, något som varken Riksbanken, Finan­sinspektionen, kommunerna eller de stora företagen verkar vara intresse­rade av. Den enda aktör som kan ta ett långsiktigt ansvar och se vad som behöver göras är staten, säger han.

– Rimliga bostadspriser gynnar oss alla och har ett stort socialt värde. Det borde vara en självklarhet i ett välfärdsland som Sverige.

Eva Reftmark

Ur Ackordscentralen Nyheter nr 1 2017