Svenskt – ett lyft för bönderna

Hållbara produktionsmetoder skapar goda resultat i det svenska lantbruket. Men på standardprodukter pressas priserna av internationell konkurrens. Det är också internationellt som Lantmännen växer. 
– Den största delen av tillväxten utomlands beror på företagsförvärv, säger Ulf Zenk, ekonomi- och finanschef på Lantmännen.

På Lantmännen anser man att det finns två orosmoment för det svenska lantbruket, den låga räntan och den politiska risken i EU-bidragen. Tillsammans har dessa två faktorer drivit upp priserna på åkerareal till helt nya nivåer.

– Jag tror att de flesta inser att priserna på åkermark idag är väldigt höga. Priserna började stiga när EU-bidragen kom och har fått en extra skjuts med de fallande räntorna, säger Claes Otterheim som är kreditchef på Lantmännen.

Han vill sprida kunskap om riskerna som finns.

– Vi bör varna lantbrukarna för att inte ta dagens räntor för givna. Det är ju högst troligt att vi framöver kommer se att räntorna stiger mot ett normalränteläge, säger Claes Otterheim.

Höga kostnader för att ansöka om EU-bidrag
Men dagens EU-bidrag är inte gratis för bönderna. LRF Konsult hjälper 12 000 lantbrukare att fylla i blanketterna för EU-stöd. I genomsnitt kostar det mellan 3 000 och 4 000 kronor att få hjälp där. Totalt får jordbruksverket in 60 000 ansökningar varje år. Med LRF Konsults kostnadsbild så betyder det en total kostnad på över 200 Mkr för Sveriges lantbrukare att söka EU-stöd hos Jordbruksverket. På Jordbruksverket arbetar 260 anställda bara med dessa EU-stöd.

– EU:s regelverk ändras dessutom varje år. Var femte år är det större regelförändringar, säger Per-Ola Frisell, affärsrådgivare på LRF Konsult.

Det finns också andra delar i det svenska lantbruket som bidragit till en förbättrad lönsamhet. Det gäller framför allt verksamheter som inte är så utsatta för internationell konkurrens. Svenska produktionsmetoder har givit goda resultat.

– Det går bra för de som arbetar med mjölk, kyckling, kött och ägg. Där går det att ta betalt för hållbara produktionsmetoder, kunderna vill köpa svenskt, säger Claes Otterheim.

Lantmännen har en hel del olika verksamheter. Vid sidan av de traditionella så expanderar man internationellt och inom nya sektorer. Omsättningen ökar bland annat inom maskinförsäljning, bagerier och växtförädling. Och så har man ett eget finansbolag.

– Vi har ett finansbolag som leasar ut lantbruksmaskiner, säger Claes Otterheim.

Men alla de 25 000 lantbrukarna som äger Lantmännen gör inte bara affärer med Lantmännen.

– Vissa av våra ägare gör bara affärer genom oss. Men det finns också många av våra ägare som gör affärer med våra konkurrenter, säger Claes Otterheim som inte har något emot konkurrensen.

– Vi behöver konkurrensen, det är bra för oss.

Verksamheten i det svenska bondekooperativet är inte så svenskbaserat. De svenska mjölkbönderna är nu i minoritet bland Arlas ägare. Lantmännen ägs dock till 100 procent av svenska bönder men försäljningen krymper i Sverige och växer utomlands. För tio år sedan låg Lantmännens svenska försäljning på närmare 21 miljarder. 2016 hade den fallit till 17 miljarder.

Vi har bland annat sålt Skogaholm, Kronfågel och Granngården under den perioden, säger Ulf Zenk som är ekonomi- och finanschef på Lantmännen.

Växande verksamhet utomlands
Verksamheten utanför Sverige växer dock. Omsättningen utomlands har fördubblats under tio år. Samma trend går också att utläsa när man tittar på antalet anställda. 2006 var antalet anställda i Lantmännens svenska verksamhet dubbelt så många som antalet utlandsanställda. Tio år senare är rollerna ombytta. 2016 hade Lantmännen fler anställda utomlands än de som jobbar i Sverige.

– Den största delen av tillväxten utomlands beror på företagsförvärv, säger Ulf Zenk som menar att det ingår i den långsiktiga planen för Lantmännen.

– Vi har bestämt att vi ska vara en ledande aktör i spannmålsvärde kedjan i Östersjöområdet. Vi lever på en internationell marknad och måste anpassa oss.

Men i årsredovisningen finns ingen information om hur resultatet ser ut för utlandssatsningen.

– Vi följer IFRS regler och redovisar resultatet per division, säger Ulf Zenk som menar att de följer sina riktlinjer.

– Vårt uppdrag är att skapa en god lönsamhet på ägarnas gårdar och att optimera avkastningen på deras kapital i föreningen. Och vi har höjt återbäring och efterlikvid. Tillsammans med vinsten så delade vi ut drygt 500 miljoner till ägarna 2016, säger Ulf Zenk.

Gunnar Ljunggren

Ur Ackordscentralen Nyheter nr 4 2017

Skulderna fördubblade i jordbruket

Den svenska lantbruksnäringen hade skulder på 160 miljarder 2007. På tio år har de nästan fördubblats till drygt 300 miljarder. Stiger räntan med fyra procentenheter går näringen med förlust.

– Börjar dessutom värdet på marken falla, då kan det bli problematiskt, säger Lars-Erik Lundkvist som är agronom på LRF, Lantbrukarnas Riksförbund.

Det finns idag cirka 60 000 jordbrukare i Sverige. I grova drag är en tredjedel fritidsjordbrukare, en tredjedel deltidsjordbrukare och en tredjedel driver jordbruk på heltid. Det har skett stora förändringar i näringen på senare år. Det började med Sveriges medlemskap i EU.

– Med EU:s jordbrukspolitik och den öppna konkurrensen på EU:s marknad förändrades villkoren för jordbruket. Vi behövde anpassa oss till nya villkor, säger Lars-Erik Lundkvist

Enorma summor i jordbruksstöd
Det är inte bara anpassningen till själva jordbrukspolitiken som förändrat villkoren för svenskt jordbruk. I och med EU-inträdet så ökade bidragen till jordbruket från 4 miljarder året innan Sverige gick med i EU, till 7 miljarder året efter. 2014 hade EU-stöden ökat till nästan 10 miljarder. Det är mer än den totala vinsten i jordbruksnäringen som uppgår till mellan 6 och 9 miljarder per år beroende på om det är goda eller dåliga år. 2016 var ett dåligt år. Priserna föll, framför allt på mjölk, men kostnaderna ökade. Näringen är numera till stora delar styrd av global konkurrens och priserna pressas. Resultatet före ersättning för eget arbete och eget kapital föll med 18 procent. Utan EU-stöd hade näringen gått med förlust.

– Lönsamheten är för låg i jordbruksnäringen, den borde vara bättre, säger Lars-Erik Lundkvist, som menar att det gäller att utveckla näringen.

Skenande priser på jordbruksmark
Men prispressen har inte hindrat att priserna på jordbruksmark har skenat. Före Sveriges EU-inträde kostade en hektar åkermark i genomsnitt 12 000 kronor. Från tidpunkten för Sveriges medlemskap i EU fram till idag har priset på åkermark stigit med över 600 procent. En investering i jordbruksmark har under den här perioden varit en bättre placering än att placera pengarna på börsen. Än bättre hade en placering i åkermark i Skåne varit. Där steg priset på åkermark med 800 procent från EU-inträdet fram till 2015. Året efter backade priserna något i Skåne.

– Jordbruksnäringen såg ljusare på framtiden när Sverige gick med i EU och ränteläget är idag helt annorlunda jämfört med början på 1990-talet, säger Lars-Erik Lundkvist som konstaterar att det finns vinnare och förlorare på prisstegringarna.

– För den enskilde bonden har det ju blivit dyrare att köpa åkermark. Men de som säljer är ju vinnare.
Utvecklingen har lett till att det numera finns två lag, de som ägt sin åkermark länge och de som köpt när priserna stigit.

– Det är inte ovanligt att jordbrukare ägt sin gård länge. Det är traditionen som ofta styr, det handlar om att förvalta gården till nästa generation. För många tar det också emot att sälja en gård som gått i släkten. Och många av de som ägt sin gård länge har en låg belåning, säger Lars-Erik Lundkvist. Men belåningen har stigit i den svenska jordbruksnäringen. Skuldsättningen har ökat med 7,2 procent per år sen 2007. Nu är skulderna uppe i över 300 miljarder jämfört med 160 miljarder för tio år sedan. Men räntan i jordbruksnäringen är idag låg. När Lars-Erik Lundkvist tittar i sin statistik konstaterar han att näringen idag i genomsnitt betalar en procents ränta på sina lån. Men han är inte orolig för vad som kan hända om räntorna stiger till ett normalläge.

Stigande ränta utplånar avkastningen
Av de drygt 300 miljarderna som ligger i lån hos näringen finns 100 miljarder i skogsnäringen och resten, 200 miljarder i jordbruksnäringen. Med en uppgång på tre procentenheter i ränta är avkastningen från jordbruket borta. Den avkastning som ska betala löner och avkastning på kapital.

– Det ställer större krav på jordbrukarna när en större del av lönsamheten kommer att gå till räntor. Men många kan lösa det genom till exempel lägre amorteringar, säger Lars-Erik Lundkvist som menar att tillgångsvärdena hos jordbrukarna är goda säkerheter.

– Om jordbruket är belånat med 200 miljarder ska det ställas mot tillgångarnas värde på 700–800 miljarder.
Situationen för bönderna blir betydligt värre om värdena på tillgångarna faller. Minskar avkastningen från jordbrukarnas tillgångar så finns ju risken att tillgångarna faller i värde.

– Faller värdena på jordbrukarnas tillgångar så kan det bli problematiskt, säger Lars-Erik Lundkvist.

Gunnar Ljunggren

Ur Ackordscentralen Nyheter nr 4 2017