Möt Rolf Dotevall, styrelseledamot i Stiftelsen Ackordscentralen

Yrke: professor emeritus vid juridiska institutionen vid Göteborgs universitet.
Bakgrund: Född och uppvuxen i Varberg. Studerat juridik i Lund, suttit ting i Göteborg och disputerade 1989 i Stockholm med avhandlingen ”Skadeståndsansvar för styrelseledamot och verkställande direktör”. Verksam vid Göteborgs universitet sedan ungefär omkring 40 år, och på senare år även vid Lunds universitet. När den svenska juristutbildningen utvärderades var jag ordförande för den utvärderingen. Vidare har jag medverkat vid utvärderingen av juristutbildningen i Danmark samt i Litauen.
Fritid: Ägnar största delen av fritiden åt musiken och spelar saxofon i två storband. Har haft abonnemang på Konserthuset i Göteborg under många år och har också sjungit i kör.

Du är professor emeritus i juridik. Vilken nytta har du av det som styrelseledamot i Stiftelsen Ackordscentralen?
Efter att ha varit verksam på universitetet i över 40 år kan jag tillföra mycket om universitetets inre liv och har kunskap om hur universiteten fungerar. Stiftelsen Ackordscentralen har en del samverkan med universitetsvärlden i form av till exempel stipendier till både studenter och forskare.

Du har varit gästprofessor i Dallas och undervisat i bland annat Tyskland. Vad har det betytt för dig?
Det har betytt jättemycket på alla plan. Jag har fått insikt i universitetslivet i andra länder, och fått en kontakt och ett nätverk med utländska kollegor. Dessa kollegor kan man vända sig till både socialt och yrkesmässigt om man behöver diskutera olika typer av frågor. Man får också värdefulla insikter i och kunskap om utländsk rätt.

Vad innebär ditt medlemskap i European Law Institute (ELI)?
Det är en spännande sammanslutning som består av både akademiker och praktiker från hela av Europa. Man jobbar med olika projekt och lägger fram förslag på rättsregler och lagar. Det är ingen lagstiftande församling men det kan så klart få påverkan på rättsreglerna. I början av oktober var jag på ett möte i Dublin där vi bland annat diskuterade GDPR. Det är en stor bredd på de ämnen som behandlas. Det tillsätts arbetsgrupper som bereder frågor kontinuerligt mellan årsmötena.

Vad är det mest spännande som du kommit fram till i din forskning?
Jag disputerade med en avhandling om styrelsens och vd:s ansvar, och har efter det ägnat mig mycket åt allmän central civilrätt och bolagsrätt i form av ansvarsfrågor och även avtalsrätt och fullmaktsrätt. Mitt arbete med styrelsens och bolagsledningens ansvar tycker jag har fått ett visst genomslag, och jag har fått ut en del tankar om det som inte fanns tidigare i Sverige.

Ur Ackordscentralen Nyheter nr 4 2024

Text: Anette Norling

Har styrelsen en plikt att försätta bolaget i konkurs?

Av 29 kap. 1 § aktiebolagslagen framgår att en styrelseledamot som varit oaktsam kan bli ansvarig mot bolaget eller, om bolaget försatts i konkurs, mot konkursboet. Någon regel i aktiebolagslagen som uttrycker en plikt för styrelsen att försätta bolaget i konkurs då det blivit insolvent finns inte.

Även om ett uttryckligt lagstöd saknas anses det finnas en sådan plikt i svensk rätt. En sådan plikt kan motiveras av den lojalitetsplikt mot bolaget som varje styrelseledamot har. Denna plikt innebär i korthet att styrelsen ska verka i aktieägarnas intresse. Då bolagets ekonomiska ställning kraftigt har försvagats och det finns en överhängande risk att bolaget blir insolvent måste styrelsen i stället prioritera bolagsborgenärernas intresse.

Styrelseledamot kan undvika ansvar
Styrelseledamot undviker att bli ansvarig mot konkursboet om bolaget försätts i konkurs när det blivit insolvent. Styrelseledamot undviker däremot inte ansvar i en motsvarande situation om bolaget inleder en företagsrekonstruktion såvida inget nytt kapital tillförs bolaget. Om rekonstruktionen lyckas utan att något kapital tillförs uppkommer självfallet inget ansvar.

Styrelseledamot undviker inte bara ett skadeståndsansvar gentemot konkursboet genom att försätta ett insolvent bolag i konkurs, utan även att drabbas av ett straffrättsligt ansvar för vårdslöshet mot borgenärer i 11 kap. 3 § brottsbalken. Styrelseledamot i ett bolag som är i den absoluta närheten av insolvens fortsätter verksamheten ”under förbrukande av avsevärda medel utan motsvarande nytta för rörelsen” kan, om han eller hon varit grovt oaktsam, dömas till ansvar. Ansvar kan utkrävas även om styrelseledamot inte insåg att bolaget var på obestånd men hade skälig anledning att anta att så var fallet.

De hårt kritiserade reglerna i 25 kap. 13–18 §§ ABL om personligt ansvar vid kapitalförlust är inte relaterade till bolagets betalningsoförmåga utan till förhållandet mellan bolagets eget kapital och det registrerade aktiekapitalet. Ansvaret är ändå uttryck för att styrelsen på olika sätt måste vara aktiv när bolagets ekonomi är pressad.

The business judgement rule
Om verksamheten ändå drivs vidare trots att bolaget blivit insolvent eller befinner sig i den absoluta närheten av att bli det kan styrelseledamot emellertid undgå ansvar enligt vad som gäller enligt the business judgement rule. Det är en grundläggande aktiebolagsrättslig princip att det i all affärsverksamhet måste accepteras ett visst risktagande och att ansvar därför inte kan bli aktuellt vid misslyckade affärer. Någon frihet från ansvar för styrelseledamot enligt the business judgement rule blir knappast aktuell om ett bolag, som kan förmodas vara på obestånd, spenderar betydande tillgångar på verksamheter med osäkert utfall om finansieringen är oklar och konsekvenserna för bolaget är svåra att överblicka. I dessa fall är inte the business judgement rule till stor hjälp för den enskilde styrelseledamoten när det gäller att undgå ansvar.

Rolf Dotevall

Ur Ackordscentralen Nyheter nr 3 2018