Det är fel att par i 30-årsåldern med fasta inkomster inte kan skaffa sig en bostad i Stockholmsområdet, tycker Hans Lind, pensionerad professor i fastighetsekonomi från KTH. Tillgång till billiga bostäder är en välfärdsfaktor och staten har ett ansvar att driva utvecklingen åt rätt håll, säger Lind. Lösningen? En omedelbar krasch på bostadsmarknaden så att priserna sjunker med 50 procent
Folk måste kunna förverkliga sina drömmar och när det gäller bostäder är detta inte längre möjligt, säger professor Hans Lind, som anser att bostadspriserna borde gå ned med ungefär hälften. Just den nivån kom han fram till genom jämförelser mellan huspriser och produktionskostnader i sitt eget närområde, stockholmsförorten Farsta. Familjen Lind köpte sitt hem för en miljon kronor 1997 och nu, 21 år senare, är huset värt fem gånger så mycket.
– Det är ju en värdering som är helt vansinnig. Eftersom priser styrs av utbud och efterfrågan, kan man med ett kortsiktigt perspektiv säga att vi har en rationell bostadsmarknad. Men med hög efterfrågan borde nybyggnationen öka och priserna pressas, vilket inte sker. Detta trots att det, med undantag av Stockholms innerstad, finns gott om tillgänglig mark.
Men varför en så drastisk åtgärd som en bostadskrasch?
– Ibland behövs en kris för att röja upp i träsket och en bostadskrasch skulle vara ett effektivt sätt att ge fler tillgång till billiga bostäder. Historien lär oss att vi alltid klarar oss.
Hans Lind tror att de flesta skulle klara en rejäl krasch. Det fåtal som blir hårt drabbade skulle kunna hjälpas med rätt utformad finanspolitik och skuldavskrivningsregler, medan den genomsnittliga svenska familjen har en bra nivå av sparande.
För att inte snabbt hamna i samma situation igen efter kraschen anser Hans att staten måste ta en betydligt större roll och inte låta kommunerna styra byggandet. Mer mark bör planläggas i alla svenska städers periferi. Det ökade utbudet skulle rulla igång prissänkningar.
Alla gynnas av billiga bostäder
– Ingen pratar om hur vi alla kan vinna på byggandet av billiga bostäder. Staten har övergripande ansvar för exempelvis vägar och transporter och detsamma borde gälla för bostadsmarknaden. Det kommunala markägandet och strukturen med många små självständiga kommuner skapar hinder och gör att ingen vill planera för billigt boende, säger Lind.
– Kommunerna ska inte kunna tjäna pengar på markaffärer och höga markpriser genom att begränsa utbudet av byggbar mark. Staten måste helt enkelt ställa större krav på kommunerna. Nu måste vi bygga i kapp.
Alla delar förstås inte Hans Linds perspektiv. Många ser den nuvarande prisnivån som ett resultat av hög ekonomisk tillväxt och därmed grundad i verkligheten. Rapporten ”Bostad 2030” som just nu produceras av oberoende forskare, pekar på ett aktuellt underskott i Sverige på mellan 100 000 och 200 000 bostäder. Flera av forskarna anser att amorteringskrav och ökade räntenivåer får hushållen att dra i nödbromsen. I kombination med ett prisfall blir följden bromsad, och inte ökad, nyproduktion.
Hans Lind vidhåller dock att utmaningen är att öka byggandet och samtidigt pressa bostadspriserna, något som varken Riksbanken, Finansinspektionen, kommunerna eller de stora företagen verkar vara intresserade av. Den enda aktör som kan ta ett långsiktigt ansvar och se vad som behöver göras är staten, säger han.
– Rimliga bostadspriser gynnar oss alla och har ett stort socialt värde. Det borde vara en självklarhet i ett välfärdsland som Sverige.
Eva Reftmark
Ur Ackordscentralen Nyheter nr 1 2017
