Varför drabbas vissa borgenärer av återvinningskrav?

Många har svårt att förstå det, eftersom de har fått en betalning som överensstämmer med det avtal som de har träffat med konkursgäldenären. Reglerna om återvinning i konkurslagen är heller inte särskilt bekanta för allmänheten.

I konkurslagen finns ett antal återvinningsregler. Den vanligaste som tillämpas i praktiken finns i 4 kap 10 § konkurslagen, som bl.a rör betalningar med större belopp som har inträffat inom tre månader från fristdagen, som i allmänhet är densamma som konkursdagen. Man jämför då det utbetalda beloppet med konkursgäldenärens tillgångar vid betalningstillfället. Om beloppet överstiger 10 procent av dessa, kan betalningen återvinnas till konkursboet om den inte är att betrakta som ordinär. Återvinning enligt denna grund förutsätter inte att konkursgäldenären var insolvent när betalningen skedde.

Otillbörlig betalning vid insolvens
En annan vanlig grund för återvinning finns i 4 kap 5 § konkurslagen när konkursgäldenären gör en otillbörlig betalning till en leverantör när han är insolvent och mottagaren insåg eller bort inse att betalningen var otillbörlig och att den skedde när han var insolvent. Att göra en större utbetalning av en sedan länge utestående förfallen faktura till en leverantör innebär att denne har gynnats framför andra borgenärer. Sådana betalningar kan återvinnas, men konkursboet måste kunna styrka alla dessa omständigheter.

Det finns också en hel del andra grunder för återvinning, men dessa ska inte behandlas i denna artikel.

Varför finns då dessa regler i konkurslagen?   
Syftet med återvinning är att skydda konkursborgenärernas kollektiva intresse av en likformig och rättvis utdelning genom att återställa den ekonomiska situation som skulle ha förelegat om vissa rättshandlingar inte företagits en lagbestämd kritisk period före konkursbeslutet. Reglerna ska motverka otillbörliga gynnanden av enskilda borgenärer, t.ex. stora engångsbetalningar medan andra skulder lämnas obetalda.

Personligen har jag lätt att förstå syftet med återvinning enligt 4 kap 5 § konkurslagen, eftersom det i allmänhet finns någon form av otillbörlighet, vilket också betalningsmottagaren har känt till eller borde ha känt till. Däremot är jag mer tveksam till syftet med 4 kap 10 § konkurslagen. Betalningar som kan träffas av detta lagrum är normalt inte otillbörliga. Leverantören har erhållit korrekt betalning för en utförd tjänst eller levererad vara. Om den förfallna fakturan har stått ute under flera månader för att sedan betalas inom tre månader före konkursdagen och beloppet avsevärt har försämrat konkursgäldenären ekonomiska ställning kan den återvinnas. Den anses inte vara ordinär under sådana omständigheter. Om betalningen däremot har skett på förfallodagen eller kort tid därefter är den ordinär och kan inte återvinnas. Den blivande konkursgäldenären betalar ofta de äldsta fakturorna först, vilket är fullt förståeligt, men risken är då större för återvinning än om de senaste hade betalats först.

Svårt för leverantörer att bedöma
Som leverantör är det svårt att bedöma om en erhållen korrekt betalning kommer kunna återvinnas. Det finns en viss rättsosäkerhet för dem när det gäller sådana betalningar som kan bli föremål för återvinning enligt 4 kap 10 § konkurslagen. Många gånger kan en för konkursboet framgångsrik återvinningstalan innebära att leverantören får ekonomiska problem som till och med kan leda till konkurs.

Det mest egendomliga med återvinningsreglerna är att den part som kanske har störst insyn i konkursgäldenärens ekonomi – Skatteverket – är skyddat från återvinning enligt en särskild regel i konkurslagen. Det spelar ingen roll hur stora betalningar konkursgäldenären gör dagen före konkursdagen. De går inte att återvinna. Rättspolitiska skäl torde ligga bakom denna lagregel. Det av EU beslutade direktivet om harmonisering av vissa delar av insolvensrätten, som ska implementeras i svensk rätt under 2029, torde dock innebära att Sverige sannolikt måste tvingas att avskaffa detta återvinningsförbud.

Ur Ackordscentralen Nyheter nr 2 2026

Text: Hans Ödén
Bild: Carl Ander