Trendspaningen har fått stå tillbaka den här gången. Orsaken stavas Northvolt. Under sommaren hade jag stundtals önskat att jag haft en AI-funktion som kunde vikariera för mig och mina kollegor. Å andra sidan har jag själv känt mig som en AI-robot i kontakterna med media – samma frågor, samma svar, gång på gång.
”Köpeskillingen är inte offentlig.”
”Det är inte min uppgift att spekulera i vilken köpare som bäst kan återstarta verksamheten.”
”Orsaken till att bolagen gick i konkurs kommer behandlas i förvaltarberättelserna.”
”Nej, konkursbona har inte fått något ekonomiskt stöd från regeringen.”
Listan kan göras lång, och repetitionen har ibland känts nästan programmerad.
Northvolt-konkursen är på många sätt unik. Det hör inte till vanligheterna att en svensk konkurs blir en världsnyhet, men frågor har strömmat in bland annat från Der Spiegel, Financial Times, Bloomberg och New York Times. Redan nu, mindre än ett halvår senare, finns böcker som behandlar vägen mot konkurserna. Det säger något om både bolagets symbolvärde och om det globala intresset för den gröna omställningen.
Det har minst sagt varit ett spännande halvår – ibland kanske lite väl spännande. Northvolt-ärendet kommer vi att återkomma till i senare nummer, för det innehåller enormt många frågor som förtjänar fördjupning.
Framåt återstår frågan: är konkursvågen över? Historiskt har det ofta börjat med ett stort antal mindre konkurser, och i slutet av cykeln följer de större bolagen – de som normalt sett har större uthållighet. Konjunkturen stampar fortfarande, men kanske ser vi nu en ljusning i form av färre konkurser.
Och faktiskt – i början av september kom ny statistik från kreditupplysningsföretagen som visar att antalet konkurser nu minskar för andra månaden i rad. Kanske är det den ljusglimt många har väntat på.
Trevlig läsning!
Ur Ackordscentralen Nyheter nr 3 2025
Text: Mikael Kubu
Bild: Ola Kjelbye
