Vad händer när ett företag som förorenat miljön går i konkurs och det inte finns några pengar kvar till sanering? Det analyserar docenten Jonatan Schytzer i sin bok Miljön i konkurs, där han också ger konkreta förslag på hur man kan komma till rätta med problemet.
Boken utgår från ett samhällsproblem där företag som har stora miljöskulder går i konkurs. Miljörätten bygger på att "förorenaren betalar", en princip som faller när förorenaren går i konkurs.
– Det innebär att miljön i praktiken försätts i konkurs, därav titeln på boken, säger Jonatan Schytzer.
Han menar att samhällsproblemet innehåller juridiska frågor som även blir teoretiskt intressanta när två rättsområden möts: å ena sidan miljörätt, å andra sidan konkursrätt – två system med olika regler och värderingar.
– Ska man välja ett miljörättsligt eller konkursrättsligt sätt att formulera problemet? Det är både knepigt och intressant och i min forskning har jag försökt hitta sätt att förena perspektiven, säger Jonatan Schytzer.
Utmaningar för konkursförvaltare
För en konkursförvaltare kan miljöansvaret bli svårt att hantera. Konkursboet blir exempelvis ansvarigt för farligt avfall enbart genom att förvara det och ha rådighet över det, oavsett om det finns pengar i konkursboet att ta hand om det. Miljöskulderna försvårar därigenom konkursförvaltningen och kringgår förmånsrättsordningen, den lagstadgade turordningen för vilken ordning borgenärerna ska ha betalt i konkurs.
– Det är en krock mellan två rättsområden. Förvaltaren får svårt att följa syftet med konkurslagen, eftersom miljöansvaret kan slå till utan att det finns pengar eller handlingsutrymme, säger Jonatan Schytzer.
Prioritet och säkerhet
Huvudfrågan i boken är ”Hur ska förorenaren kunna betala även om den går i konkurs?”. Ett förslag är att ge miljörelaterade krav prioritet enligt förmånsrättsordningen, så att saneringskostnader ska kunna betalas före andra skulder utan att det försvårar konkursförvaltningen. Forskning från bland annat USA visar att kreditgivare tar hänsyn till detta i sin riskbedömning.
– De justerar räntor eller kräver större säkerheter, och på det viset internaliseras kostnaden i verksamheten. Prioritet är ett sätt att tillse att förorenaren betalar, inte i själva konkurssituationen men däremot i förväg. Dessutom visar forskning att prioritet kan sänka föroreningar med mellan 12 och 30 procent, menar Jonatan Schytzer.
Ett annat förslag är skärpa krav på finansiella säkerheter, särskilt i högriskbranscher som gruv- och avfallsindustrin som ådrar sig latenta miljöskulder. I många EU-länder finns redan krav som går längre än EU-rätten, men i Sverige släpar regelverket efter.
– Vi behöver striktare regler här. När säkerheter har ställts måste dessa också utvärderas löpande, påpekar Jonatan Schytzer.
Andra lösningar som diskuteras i boken är miljöförsäkringar, saneringsfonder och ett utökat ansvar för fastighetsägare.
En marknad som saknar skydd
Ett viktigt perspektiv i boken är att konkurs är en naturlig del av en fungerande marknadsekonomi snarare än relaterat till kriminalitet. Trots det saknas ofta beredskap för hur miljöskulder ska hanteras när företag går i konkurs. Här menar Jonatan Schytzer att synsättet behöver förändras.
– Vi måste sluta se miljöskulder som enbart ett resultat av brott. Konkurs är en del av ekonomin, inte ett undantag. Då måste vi ha system som fungerar när det händer, säger han.
Boken visar att med tydligare regler, prioritet för miljökrav och högre krav på säkerheter kan principen ”förorenaren betalar” gälla även när företaget inte överlever.
Ur Ackordscentralen Nyheter nr 3 2025
Text: Anette Norling
Bild: Lasse Blom
